Från våra läsare

Tröst för de sjuka Tack för artikelserien ”Tröst för de sjuka”. (22 januari 2001) För fyra år sedan var jag inblandad i en olycka. Jag har många gånger tänkt att det hade varit bättre om jag hade fått dö. Den minnesförlust jag lider av orsakar många problemfyllda dagar. När jag läste de här artiklarna blev jag uppmuntrad.

T. M., Japan

Från 15 års ålder har jag varit tvungen att stå ut med min plågsamma ledgångsreumatism. Upplysningarna hjälpte mig att inse att jag måste lära mig att än mer förtrösta på Jehova, som är ”ett fäste på trångmålets dag”. (Nahum 1:7)

Y. F. R., Colombia

Jag är heltidsförkunnare. Kort efter det att jag hade flyttat för att tjäna i ett nytt område fick jag veta att jag har diabetes. Ni beskrev så träffande det kaos av känslor man uppfylls av när man har en kronisk sjukdom! Artiklarna hjälpte mig att tänka över min egen situation på ett mer balanserat sätt och att göra förändringar i mitt liv.

L. A., Italien

Vi är inte sjuka, men principerna i artikeln har ändå hjälpt oss en hel del med ett problem vi står inför. Som så ofta är fallet var den här tidskriften ett svar på uttrycklig bön.

R. P. och L. P., Sri Lanka

För några veckor sedan fick jag beskedet att jag har karcinom [cancer] i levern. Ni kan föreställa er vilket hårt slag det var för mig, då jag hade varit vid god hälsa fram till dess. I dag tog jag fram Vakna! för 22 januari, och jag slukade artiklarna. De beskriver alla mina tvivel, tankar och känslor, samtidigt som de främjar en positiv syn.

J. E., Spanien

Berättelse ur verkliga livet Jag skriver angående Bill och Rose Meiners gripande berättelse ”Att motverka bakslag genom att sätta upp mål”. (22 januari 2001) Det är uppmuntrande att få veta att de har härdat ut i mer än 50 år. Dessa levnadsskildringar rör vid de djupaste känslosträngarna i hjärtat. Jag vill att Bill och Rose skall veta att jag ber särskilt för dem.

V. G., Italien

För dem av oss som är friska var det otroligt inspirerande att läsa den här berättelsen om en man som har kämpat mot sin sjukdom i över 50 år. Den hjälpte mig att förstå att jag, som är en frisk kvinna, bör sätta stort värde på min hälsa och göra fullt bruk av mitt liv.

P. V., Tjeckien

Min mamma har varit sjuk i nästan 20 år. Hon är förtvivlad just nu och undrar varför hon inte kan få åtminstone en viss lindring. Jag läste den här artikeln för henne, och jag drog nytta av den också. Nu har jag förståelse för att hon känner sig deprimerad större delen av tiden.

G. O. A., Nigeria

Bill och Rose och många andra som tvingas leva med allvarliga sjukdomar är så modiga! Jag tror att vi som har det så mycket lättare i livet kan ta lärdom av deras exempel. Bill och Rose, fortsätt att vara starka! Ni är ett exempel för oss!

I. S., Tyskland

Sällskapande i tonåren Jag är 15 år, och jag tyckte om artikeln ”Ungdomar frågar: Vad skall jag göra, om mina föräldrar tycker att jag är för ung för att sällskapa?” (22 januari 2001) Ungdomar i skolan frågar om jag är homosexuell, eftersom jag inte har sällskap. Jag har ofta förklarat för dem att jag inte får vara ihop med någon för mina föräldrar, men jag har alltid önskat att jag kunde ge dem ett bättre svar. Nu, efter att ha läst den här artikeln, vet jag hur jag skall svara på deras frågor. Tack så mycket för att ni tänker på oss tonåringar.

C. G., USA