Hur kan man med framgång leva med sin sjukdom?

DU KAN vara övertygad om att det är normalt att det väller upp starka känslor inom dig. Din sjukdom eller ditt försämrade tillstånd är kanske ett fysiskt faktum, men i tanken gör du kanske motstånd mot de förändringar sjukdomen har tvingat på dig. Det kan tyckas som om du och din sjukdom utkämpar en dragkamp, en strid mellan vad du en gång var och vad du kanske blir. Och för närvarande kanske det tycks som om din sjukdom har övertaget. Men du kan klara av situationen. Hur då?

”När man lider en förlust genom sjukdom”, konstaterar dr Kitty Stein, ”känns det i hög grad som ett dödsfall.” Så om man har förlorat något så kärt som hälsan, är det bara normalt att ge sig tid att sörja och gråta, precis som man skulle ha gjort om en nära anhörig hade dött. Ja, en förlust kan gälla mer än bara hälsan. En kvinna berättar: ”Jag var tvungen att sluta mitt jobb. ... Jag var tvungen att avstå från den frihet som jag alltid hade haft.” Men även om det är så, bör du ha rätt perspektiv på de förluster du gjort. Doktor Stein, som själv har MS, tillägger: ”Man får sörja det man har förlorat, men man måste också förstå vad man har kvar.” Ja, när man har kämpat sig igenom den första sorgen, ser man att man har viktiga resurser i behåll. En sak är att man har förmågan att anpassa sig.

En seglare kan inte betvinga en storm, men han kan rida ut den genom att justera seglen på sin båt. Du kanske inte heller kan betvinga sjukdomen i ditt liv, men du kan hantera den genom att justera ”seglen”, dvs. dina fysiska, mentala och känslomässiga resurser. Vad har hjälpt andra kroniskt sjuka att göra det?

Ta reda på mer om din sjukdom

Efter den chock som följer på diagnosen är det många som finner att det är bättre att känna till den smärtsamma sanningen än att möta en vag fruktan. Fruktan kan göra dig lamslagen, men att du vet vad som händer dig kan hjälpa dig att begrunda vad du kan göra — och det i sig självt har ofta en positiv verkan. ”Lägg märke till hur mycket bättre du känner det i fråga om något som oroar dig, när du kommer på hur du skall handskas med det”, säger dr David Spiegel vid Stanford University i USA. ”Långt innan du ens har gjort någonting, minskar du känslan av obehag genom att planera vad du skall göra.”

Du kanske känner ett behov av att lära dig mer om ditt sjukdomstillstånd. Som ett bibliskt ordspråk säger: ”En man med kunskap förstärker kraft.” (Ordspråken 24:5) En man som är sängliggande ger rådet: ”Låna böcker på biblioteket. Ta reda på så mycket du kan om din sjukdom.” När du får veta att det finns behandling att tillgå och lär dig att behärska olika metoder, kanske du märker att tillståndet inte är så dåligt som du hade fruktat. Du kanske till och med finner skäl att vara optimistisk.

Men det yttersta målet bör inte vara att bara förstå din sjukdom förnuftsmässigt. Doktor Spiegel säger: ”Att skaffa sig information på det här sättet är en del av en viktig process som går ut på att acceptera sjukdomen, att förstå den, att få rätt perspektiv på den.” Att kunna acceptera att livet har förändrats men att det inte är slut är en känslig och ofta långsam process. Men detta steg framåt — från att förstå din sjukdom rationellt till att acceptera den känslomässigt — är ett steg du kan ta. Hur då?

Hitta en passande jämvikt

Du kanske måste rätta till din syn på vad det innebär att acceptera sjukdomen. Att acceptera att man är sjuk är ju, när allt kommer  omkring, inte ett tecken på misslyckande, lika lite som det är ett tecken på misslyckande för en seglare att acceptera det faktum att han befinner sig i en storm. I stället får detta att han är realistisk honom att handla. Inte heller är det ett misslyckande att acceptera sin sjukdom, utan det betyder att ”gå framåt i ny riktning”, som en kroniskt sjuk kvinna uttryckte det.

Även om dina fysiska förmågor har försvagats, kanske du måste påminna dig själv att dina psykiska, känslomässiga och andliga egenskaper inte nödvändigtvis måste påverkas. Har du fortfarande kvar ditt förnuft och förmågan att organisera och dra slutsatser? Kanske har du kvar ditt varma leende, din känsla för att ta hand om andra och din förmåga att vara en god lyssnare och en sann vän. Och det viktigaste av allt är att du har kvar din tro på Gud.

Kom dessutom ihåg att även om du inte kan ändra på alla dina omständigheter, kan du fortfarande avgöra hur du skall reagera för dem. Irene Pollin vid National Cancer Institute i USA säger: ”Du har ansvar för hur du reagerar på din sjukdom. Du har denna myndighet oavsett vad din sjukdom kräver.” Helen, en 70-årig kvinna med MS i långt framskridet stadium, bekräftar detta: ”Det är inte så mycket din sjukdom som din reaktion på sjukdomen som avgör om du skall återfå jämvikten.” En man som har levt med ett handikapp i många år säger: ”En positiv inställning är som kölen som håller en båt i rätt läge.” Ja, i Ordspråken 18:14 läser vi: ”En mans ande kan stå ut med hans sjukdom; men en nedslagen ande, vem kan bära den?”

Att återta kontrollen

När man återfått den känslomässiga jämvikten, kan frågor som: ”Varför hände detta mig?” ge plats för: ”Eftersom detta har hänt mig, vad skall jag göra åt det?” I det här stadiet kanske du väljer att vidta ytterligare åtgärder för att ändra din nuvarande situation. Låt oss titta närmare på några saker man kan göra.

Gör en bedömning av din situation, tänk på vad du behöver förändra och försök sedan ändra på det som går att ändra. ”Din sjukdom ger dig en möjlighet att omvärdera livet — ett väckande rop, inte en själaringning”, konstaterar dr Spiegel. Fråga dig själv: ”Vad var viktigt för mig innan jag fick min sjukdom? Hur har detta ändrats?” Ställ dig själv sådana frågor, inte för att få reda på vad du inte längre kan göra, utan för att avgöra vad som fortfarande är möjligt, kanske genom att göra saker och ting annorlunda. Ta till exempel Helen, som nämndes tidigare.

 Under de senaste 25 åren har hennes muskler försvagats på grund av MS. Först använde hon en gåstol för att kunna gå. Sedan, när hon förlorade kontrollen över sin högerhand, började hon i stället använda vänster hand. Så småningom slutade även den att fungera, och för cirka åtta år sedan kunde hon inte längre gå. Nu måste hon få hjälp med att tvättas, matas och bli påklädd. Detta gör henne nedstämd, men trots det säger hon: ”Jag lever fortfarande efter mottot: ’Tänk på vad du kan göra och inte på vad du kunde göra förut.’” Och med sin mans och en sköterskas hjälp, men också genom sitt eget kreativa tänkande, klarar hon av att fortsätta att göra några av de saker som hon alltid tyckt om att göra. Så till exempel har det ända sedan hon var 11 år varit en viktig del av hennes liv att få berätta för andra om en kommande fridfull ny värld, och än i dag gör hon detta varje vecka. (Matteus 28:19, 20) Helen förklarar hur:

”Jag ber sköterskan hålla tidningen åt mig. Tillsammans läser vi dödsannonserna och väljer ut några. Sedan talar jag om för henne vad jag skulle vilja skriva i ett brev till den dödes anhöriga, och så skriver hon brevet. I brevet bifogar jag broschyren När någon du älskar dör, * som förklarar Bibelns trösterika hopp angående uppståndelsen. Jag gör detta varje söndagseftermiddag. Jag är glad att jag fortfarande kan förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike.”

Sätt upp rimliga och uppnåeliga mål. Ett skäl till att Helen försöker förändra det som går att förändra är att det hjälper henne att sätta upp mål och sedan nå dem. Detta är viktigt för dig också. Varför det? Därför att det hjälper dig att fokusera dig på framtiden, när du sätter upp mål, och att nå mål ger dig en känsla av att ha presterat något. Det kan också ge dig något av din självkänsla tillbaka. Men förvissa dig om att det är ett bestämt mål. Du kan till exempel bestämma att du i dag skall läsa ett kapitel i Bibeln. Sätt också upp mål som är realistiska för dig. Eftersom du har en annan fysisk och känslomässig läggning än andra som är långtidssjuka, kanske du inte kan nå samma mål som de kan. — Galaterna 6:4.

”Oavsett hur litet ett mål kan tyckas vara, kan detta att du når det driva dig till att göra  mer”, säger Lex, som bor i Nederländerna. För mer än 20 år sedan, när han var 23 år, var han med om en olycka som gjorde att han blev förlamad. Under de många sjukgymnastikpassen som följde uppmanades han att sätta upp mål, till exempel att tvätta sig i ansiktet med en tvättlapp. Han blev trött av det, men han lyckades. När han hade gjort klart för sig att han hade nått sitt mål, satte han upp ett annat — att öppna och stänga en tandkrämstub själv. Han lyckades med det också. ”Även om det inte var lätt”, säger Lex, ”upptäckte jag att jag kunde göra mer än jag trodde var möjligt.”

Ja, och med stöd av sin hustru, Tineke, kunde Lex nå ännu större mål. Han använder rullstol, och tillsammans med Tineke besöker han nu människor från hus till hus för att undervisa om Bibeln. Han besöker också varje vecka en svårt handikappad man som han studerar Bibeln med. ”Att hjälpa andra”, säger Lex, ”ger mig stor tillfredsställelse.” Det är precis som det står i Bibeln: ”Det är lyckligare att ge än att få.” — Apostlagärningarna 20:35.

Kan du också sätta upp mål för att hjälpa andra? Att du är sjuk eller svag kan hjälpa dig att vara en särskilt skicklig tröstare, eftersom dina problem gör dig mer känslig för andras smärta.

Håll kontakt med andra. Medicinska studier visar att det är bra för hälsan att ha sociala kontakter. Men det omvända är också sant. ”Sambandet mellan social isolering och dödlighet är lika ... starkt som sambandet mellan rökning ... och dödlighet”, konstaterar en forskare. Han tillägger: ”Det kan vara lika viktigt för din hälsa att du förbättrar dina sociala relationer som att sluta röka.” Inte undra på att han drar slutsatsen att vår förmåga att bevara våra sociala relationer ”är viktig för vår överlevnad”! — Ordspråken 18:1.

Men alldeles som det nämndes i den föregående artikeln kan problemet vara att några av dina vänner har slutat att besöka dig. För ditt eget bästa måste du motverka att du blir mer och mer isolerad. Men hur då? Du kan börja med att be dina vänner komma hem till dig.

Gör det trevligt att besöka dig. * Du kan göra det genom att inte tala så mycket om din sjukdom, eftersom det kan vara tröttsamt för dina vänner. En kroniskt sjuk kvinna löste det här problemet genom att sätta en gräns för hur  mycket hon talade med sin man om sin sjukdom. ”Vi måste helt enkelt begränsa sådana samtal”, säger hon. Nej, din sjukdom behöver inte överskugga allt annat du kan tala om. En som är sängliggande fick besök av en vän, och de samtalade om konst och historia och om sin tro på Jehova Gud, och efteråt sade vännen: ”Han låter inte sin sjukdom dominera. Det var härligt att få prata med honom.”

Att du har kvar ditt sinne för humor gör det också lättare för dina vänner att titta in hos dig. Dessutom har du själv nytta av att skratta. ”Humor hjälper dig att klara av många situationer som uppstår på grund av din sjukdom”, säger en man med Parkinsons sjukdom. Ja, skratt kan vara en god medicin. I Ordspråken 17:22 heter det: ”Ett hjärta som fröjdar sig gör gott som botemedel.” Också några få minuters skratt kommer att göra dig gott. Dessutom är det så att ”till skillnad från vissa andra läkemedel vi provar på är skratt fullständigt säkert, utan biverkningar och trevligt”, säger författarinnan Susan Milstrey Wells, som själv är kroniskt sjuk. ”Allt vi kan förlora är ett dåligt humör.”

Hitta sätt att minska stressen. Studier bekräftar att stress kan förvärra en sjukdoms fysiska symtom, men att de blir mer uthärdliga om man minskar på stressen. Unna därför dig själv ett avbrott ibland. (Predikaren 3:1, 4) Låt inte allt kretsa kring din sjukdom. Om du är bunden vid hemmet, kan du försöka dämpa den känslomässiga stress du känner genom att lyssna på lugn musik, läsa en bok, ta ett långt bad, skriva brev eller dikter, måla en tavla, spela ett instrument, tala med en betrodd vän eller ägna dig åt liknande aktiviteter. Att du gör det kommer inte att lösa dina problem för gott, men det kan ge lite andrum.

Om du kan ta dig ut, ta då en promenad, gå och handla, gör lite trädgårdsarbete, ta en biltur eller, om det är möjligt, gör en semesterresa. Sjukdomen kan göra det mer komplicerat att göra en resa, men genom förberedelser och lite improvisation kan hindren övervinnas. Så till exempel lyckades Lex och Tineke, som nämndes tidigare, ta en utlandssemester. ”Till en början var det lite nervöst”, säger Lex, ”men vi fick en underbar semester!” Ja, även om sjukdomen är en del av ditt liv, behöver den inte dominera ditt liv.

Hämta styrka från din tro. Sanna kristna som med framgång har klarat av en allvarlig och försvagande sjukdom förklarar att deras tro på Jehova Gud och även samvaron med den kristna församlingen är källor till ständig tröst och styrka. * Här följer några av deras kommentarer om värdet av att be, studera Bibeln, meditera om framtiden och vara med vid kristna möten i Rikets sal.

● ”Jag blir fortfarande nedstämd emellanåt. När det händer ber jag till Jehova, och han återupplivar min beslutsamhet att fortsätta att göra vad jag kan.” — Psalm 55:22; Lukas 11:13.

● ”Att läsa Bibeln och meditera över det jag läser är en oerhörd hjälp för mig att bevara sinnesfriden.” — Psalm 63:6; 77:11, 12.

● ”Genom bibelstudium påminns jag om att det verkliga livet fortfarande ligger framför mig och att jag inte kommer att vara handikappad för alltid.” — Jesaja 35:5, 6; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

● ”Att ha tro på den framtid Bibeln utlovar ger mig styrka att ta itu med livet en dag i taget.” — Matteus 6:33, 34; Romarna 12:12.

● ”Att vara på mötena i Rikets sal håller mitt sinne inriktat på sådant som är positivt och inte på min sjukdom.” — Psalm 26:12; 27:4.

● ”Uppmuntrande samvaro med församlingsmedlemmar värmer hjärtat.” — Apostlagärningarna 28:15.

I Bibeln får vi denna försäkran: ”Jehova är god, ett fäste på trångmålets dag. Och han känner dem som söker sin tillflykt hos honom.” (Nahum 1:7) Att ha ett nära band till Jehova Gud och att komma tillsammans med den kristna församlingen är en källa till tröst och styrka. — Romarna 1:11, 12; 2 Korinthierna 1:3; 4:7.

 Ge dig själv tid

Att lära sig leva med en svår sjukdom eller ett handikapp är inte något som ”sker över en natt, utan det kräver tid”, konstaterar en kvinna som arbetar med att hjälpa människor att klara av verkningarna av en långvarig sjukdom. En annan expert ger rådet att man skall ge sig själv tid, eftersom man lär sig ”något helt nytt: hur man tar itu med en allvarlig sjukdom”. Man måste inse att även om man har en positiv inställning, kan man ha sina dåliga dagar eller veckor, när verkningarna av sjukdomen gör att man känner sig sliten. Men med tiden kommer man att se att det går framåt. Så var fallet med en kvinna som sade: ”Jag blev så glad när jag insåg att det hade gått en hel dag utan att jag ens tänkt på cancer. ... För en tid sedan trodde jag inte att det var möjligt.”

Ja, när du har klarat av de första känslorna av rädsla och har satt upp nya mål, kanske du blir förvånad över hur väl du kan klara av din situation — vilket följande artikel kommer att belysa.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 7]

Att man lär sig mer om sin sjukdom kan vara till hjälp att klara av att leva med den

[Bild på sidan 8]

Med hjälp av andra skriver Helen uppmuntrande brev

[Bild på sidan 8]

”Jag blir glad av att förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike”

[Bilder på sidan 9]

”Jag upptäckte att jag, fastän jag är förlamad, kunde göra mer än jag trodde var möjligt.” — Lex