Från våra läsare
Från våra läsare
Cystisk fibros Tack för artikeln ”Att leva med cystisk fibros”. (22 oktober 1999) Trots att jag är bara 17 år och inte har några allvarliga hälsoproblem gjorde Jimmy Garatziotis berättelse djupt intryck på mig. Den fick mig att tänka på många saker, däribland hur viktigt det är att man uppskattar det man har. Trots sin plågsamma sjukdom är Jimmy fortfarande glad och har stark tro på Jehovas löften. Jag ber till Jehova om att Jimmy och Deanne också i fortsättningen skall kunna ha styrka att klara av de provsättningar de ställs inför.
E. Z., Ryssland
Vidskepelse Jag är inte något Jehovas vittne, men jag har läst era publikationer i två år. Jag skulle vilja tacka er för artikelserierna ”Styr ödet ditt liv?” (8 augusti 1999) och ”Vidskepelse — Varför så farligt?” (22 oktober 1999) Jag trodde tidigare på ödet och var vidskeplig på grund av min uppfostran. Men nu tror jag att ni har rätt när det gäller den sanna kristendomen.
N. D., Frankrike
Jag kände mig sårad av artiklarna om vidskepelse. Jag är hängiven katolik, och i en av artiklarna nämns det att flygpassagerare som gör ”korstecknet” är vidskepliga. För katolikerna utgör detta en del av deras bön om att resan skall gå bra. Det är en central del av vår tro och kan knappast betraktas som vidskepelse.
S. W., USA
Det kan inte förnekas att många gör korstecknet utan en tanke på religiositet. När en australisk fotbollsspelare tillfrågades varför han gjorde korstecknet på fotbollsplanen medgav han: ”Jag tror att det bara är en form av vidskepelse.” Det är inte förvånande att den här ritualen har haft vidskepliga övertoner från början. I ”The Catholic Encyclopedia” sägs det: ”Från forna tider har korstecknet använts som ett vapen mot mörkrets andemakter vid utdrivning och besvärjelser av onda andar.” — RED.
Droger Jag vill tacka er för artikelserien ”Håller drogerna på att ta över världen?” (8 november 1999) Min far föll offer för kamratpåverkan och blev slav under droger och alkohol. Vårt hem är inte någon trygg tillflyktsort, utan en plats där jag ofta blir hotad. Trots det kommer jag aldrig att sluta upp med att uppmuntra mina föräldrar att tillbe Gud, så att de får uppleva den glädje det ger.
M. L., Italien
En gång i veckan kommer en polis till vår skola och talar om bland annat droger och alkohol. Jag bestämde mig för att jag skulle ge honom artikelserien om droger, när han nästa gång kom till vår klass. Han blev mycket imponerad av den och läste en del avsnitt för klassen. Hela min klass fick nytta av artiklarna!
C. D., USA
Handikappat barn Berättelsen om Rosie Major i artikeln ”Vi lärde oss att förtrösta på Gud genom svårigheter” i Vakna! för 22 november 1999 rörde mig djupt. Vi bodde tidigare i stan, men jag tyckte inte om hur detta påverkade min äldsta dotter. Så vi fann ett ställe på landet. Allt fungerade utmärkt tills jag miste mitt arbete och en inkomst på 56.000 dollar per år. Här är vi nu ute på landet med tre barn och ett inteckningslån som skall betalas. Tala om en stressituation! Men sedan jag hade läst Rosie Majors berättelse verkade våra ekonomiska problem så obetydliga att jag skämdes. Det finns så många där ute som verkligen behöver Guds hjälp! Kan jag få en prenumeration på Vakttornet och Vakna!?
M. F., USA
Vi är glada att kunna tillmötesgå vår läsares önskan. — RED.