”JAG börjar närma mig de 40 nu”, säger Eilene *, ”men trots att mitt problem ligger mer än 30 år tillbaka i tiden, förföljer det mig fortfarande. Jag känner mig arg och skuldtyngd och har problem i mitt äktenskap! Folk försöker förstå, men de kan aldrig fatta hur det känns.” Vad är Eilenes problem? Hon blev utsatt för sexuellt övervåld som barn, och verkningarna har visat sig vara ihållande för henne.

Eilene är långt ifrån ensam. Undersökningar visar att ett oroväckande stort antal kvinnor — och män — har blivit utsatta för sådant övervåld som barn. * Sexuellt övervåld mot barn är således inte någon sällsynt perversion, utan är en mycket utbredd företeelse, en som skär över alla sociala, ekonomiska, religiösa och rasmässiga gränser.

Lyckligtvis skulle det stora flertalet män och kvinnor aldrig ens drömma om att förgripa sig på ett barn på det sättet. Men en liten men farlig minoritet har denna sjuka böjelse. Och tvärtemot gängse föreställningar är den typiske förövaren av sexuella övergrepp mot barn inte någon mordlysten galning som smyger omkring på lekplatser. De flesta sådana personer lyckas i stället upprätthålla ett sken av att allt är normalt. De tillfredsställer sina perversa böjelser genom att ge sig på naiva, tillitsfulla, försvarslösa barn — vanligtvis sina egna döttrar. * När andra ser på kanske de är vänliga och kärleksfulla mot dem, men när de är ensamma utsätter de dem för hotelser, våldshandlingar och förödmjukande, förnedrande former av sexuellt övervåld.

Det är onekligen svårt att fatta att sådana fruktansvärda handlingar kan försiggå i så många till synes respektabla hem. Men också på bibelns tid hände det att barn utnyttjades för ”kortvarigt tillfredsställande av ... sinnlig lystnad”. (The International Critical Commentary; jämför Joel 3:3.) Bibeln har också förutsagt: ”Men det skall du veta, att i de yttersta dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, ... utan naturlig tillgivenhet, ... utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda.” Det bör därför inte förvåna oss att sexuellt övervåld mot barn är ett utbrett problem i våra dagar. — 2 Timoteus 3:1—3, 13.

Sådana övergrepp kanske inte lämnar några fysiska ärr, och alla antastade barn uppvisar inte mentala störningar som vuxna. Men som ett forntida ordspråk uttrycker det: ”Mitt under skrattet kan hjärtat sörja.” (Ordspråksboken 14:13) Ja, många offer har djupa känslomässiga sår — hemliga sorger som gnager i deras inre. Varför är sexuella övergrepp så förödande för barn? Varför läker inte alltid såren, trots att det gått lång tid sedan det hände? Detta problem är så omfattande att det förtjänar vår uppmärksamhet. En del av de upplysningar som presenteras här kan vara obehagliga att ta del av — i synnerhet om du själv har utsatts för sexuella övergrepp som barn. Men du kan vara övertygad om att det finns hopp, att såren i ditt inre kan läkas.