Två översättare som satte tillbaka Guds namn i Nya testamentet
En bön som många kan är Vår Fader, och den bönen lärde Jesus sina efterföljare att be. Man kan hitta den bönen i den del av Bibeln som ofta kallas Nya testamentet, och den börjar så här: ”Vår Far i himlen, vi ber att ditt namn ska bli upphöjt [eller helgat].” (Matteus 6:9) Guds namn brukar återges med Jehova, eller ibland Jahve. Men det är inte så ofta man hittar det namnet i översättningar av Nya testamentet. Däremot hittar man ofta namnet på falska gudar, som Zeus, Hermes och Artemis, i de översättningarna. Borde man inte också ta med namnet på den sanne Guden, som har gett oss Bibeln? (Apostlagärningarna 14:12; 19:35; 2 Timoteus 3:16)
Lancelot Shadwell och Frederick Parker var två engelska bibelöversättare som tyckte att Guds namn skulle finnas med i Nya testamentet igen. Varför tyckte de att det skulle finnas med ”igen”? Jo, för att de drog slutsatsen att Guds namn hade funnits där från början men att någon hade tagit bort det. Varför drog de den slutsatsen?
Shadwell och Parker visste att Guds namn fanns med tusentals gånger i handskrifter till det som ofta kallas Gamla testamentet och som i huvudsak skrevs på hebreiska. Därför undrade de varför tillgängliga handskrifter till Nya testamentet inte hade med Guds namn i sin helhet. a Dessutom hade Shadwell märkt att när vissa uttryck i Gamla testamentet användes i Nya testamentet så utelämnades Guds namn. Ett exempel är uttrycket ”Jehovas ängel”. Många avskrivare valde i sådana sammanhang att återge Guds namn med Kyrios, som betyder ”Herre”. (2 Kungaboken 1:3, 15; Apostlagärningarna 12:23)
Var Shadwell och Parker de första som satte in Guds namn igen i engelska översättningar av Nya testamentet? Nej, det fanns andra översättare som hade gjort det före dem, men de hade bara satt in Guds namn på relativt få ställen. b Så när Parker gav ut A Literal Translation of the New Testament 1863 var han den första engelska översättaren som satte in Guds namn på många ställen i Nya testamentet. Men vad vet vi om Lancelot Shadwell och Frederick Parker?
Lancelot Shadwell
Lancelot Shadwell (1808–1861) var advokat och son till vice kanslern i England (Sir Lancelot Shadwell). Han var medlem i Engelska kyrkan och trodde på treenigheten. Men han hade respekt för Guds namn och beskrev det som ”det ärorika namnet JEHOVA”. I sin översättning The Gospels of Matthew, and of Mark använde han ”Jehova” 28 gånger i huvudtexten och 465 gånger i noterna.
Shadwell kan ha upptäckt Guds namn när han undersökte Gamla testamentet på hebreiska. Han menade att de som hade ersatt Guds namn med ordet Kyrios i grekiska översättningar av Gamla testamentet ”inte var uppriktiga översättare”.
Första gången ”Jehova” förekommer i Shadwells översättning är i Matteus 1:20. I noten till den versen står det: ”När ordet [Kyrios] förekommer här och på andra ställen i NT [Nya testamentet] syftar det på JEHOVA, som är Guds egennamn. Det är ytterst viktigt att återinföra det här ordet i den engelska översättningen.” Han skrev också: ”Vi måste göra detta för att ära Gud. Han har gjort sig känd för oss med namnet JEHOVA, och det bästa vi kan göra är att använda det namnet när vi talar om honom.” Sedan skrev han att namnet Jehova sällan förekommer i bibelöversättningen King James Version och att ”Guds egennamn ofta byts ut mot The Lord [det vill säga Herren]”. Shadwell konstaterade att ”The Lord är en ytterst ovärdig titel” att ersätta Guds namn med. Sedan tillade han att till och med han själv kunde kallas ”The Lord” på sitt gods på landet.
”[Gud] har gjort sig känd för oss med namnet JEHOVA, och det bästa vi kan göra är att använda det namnet när vi talar om honom.” (Lancelot Shadwell)
Shadwell gav ut en översättning av Matteus 1859 och en kombinerad utgåva med både Matteus och Markus 1861. Men där tog hans arbete slut. Han dog den 11 januari 1861, 52 år gammal. Men hans arbete hade inte varit förgäves.
Frederick Parker
En rik affärsman i London som hette Frederick Parker (1804–1888) fick höra om Shadwells översättning av Matteus. Parker hade börjat översätta Nya testamentet när han bara var omkring 20 år. Han trodde inte på treenighetsläran, som Shadwell hade gjort. Parker skrev att han ville att alla kristna skulle ”acceptera sanningen … och tillbe Jehova, den Allsmäktige”. Parker tyckte också att handskrifter till Nya testamentet som använde Kyrios för både Herren Jesus och Herren Gud gjorde det svårare att särskilja Gud och Jesus. Så han tyckte att det var spännande att se att Shadwell ibland hade återgett Kyrios med ”Jehova”.
Hur kommer det sig att Parker var så kunnig på det här området? Han hade studerat grekiska och hade skrivit flera böcker och skrifter om grekisk grammatik. Han var också medlem av Anglo-Biblical Institute, som verkade för att forska på bibelhandskrifter så att man kunde göra bättre engelska bibelöversättningar. År 1842 började Parker ge ut sin första översättning av Nya testamentet i olika delar och utgåvor. c
Parker återinför Guds namn
I flera år hade Parker funderat på frågor som: ”När syftar Kyrios på Herren Jesus, och när syftar det på Herren Gud?” ”Varför används Kyrios ofta rent grammatiskt som ett namn och inte som en titel?”
Parker läste Shadwells översättning av Matteus från 1859 och de kommentarer som fanns om Kyrios. Det gjorde honom övertygad om att Kyrios i vissa sammanhang ”skulle översättas med Jehova”. Så han justerade hela sin översättning av Nya testamentet och förde in Jehova på de ställen där han tyckte att det borde vara enligt sammanhanget eller den grekiska grammatiken. Så i Parkers utgåva av A Literal Translation of the New Testament, som kom ut 1863 i ett band, finns Guds namn på 187 ställen i huvudtexten. Allt tyder på att det här är den första engelska utgåvan av de kristna grekiska skrifterna där Guds namn används genomgående. d
År 1864 gav Parker ut en kombinerad utgåva av sin översättning av Nya testamentet och King James Version. e Och det gjorde han för att man lätt skulle kunna se hur de översättningarna skilde sig åt. f
Parker använde sig av flera olika verser för att visa varför det var så viktigt att sätta tillbaka Guds namn i Bibeln. En av dem var Romarna 10:13, där det står: ”Var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.” Parker kommenterade den versen så här: ”Vem har någonsin kunnat förstå, när han har läst de här verserna i Authorized English Version [King James Version], att det syftar på Jehova och inte på Sonen Jesus Kristus, vår Herre?”
Parker spenderade tusentals pund, vilket var väldigt mycket pengar på den tiden, på att ge ut och göra reklam för sina avhandlingar och andra skrifter. På bara ett år spenderade han faktiskt 800 pund, som motsvarar ungefär 100 000 brittiska pund (cirka 1 250 000 kronor) i dag. Han skickade också gratisexemplar av många av sina skrifter till bekanta och till högt uppsatta inom kyrkan för att de skulle kunna ge ett utlåtande.
Parkers skrifter och hans översättning av Nya testamentet trycktes i väldigt liten upplaga. Tyvärr var det en del bibelkännare som hånade hans arbete. Och när de gjorde det tog de bort fokus från den stora ansträngningen som han, Shadwell och andra hade gjort för att återinföra Guds namn i Nya testamentet på engelska.
Vill du veta mer? Titta då på den 10 minuter långa videon Utställningar i Warwick: ”Bibeln och Guds namn”.
a ”Jah” är en kortform av namnet Jehova som används i Uppenbarelseboken 19:1, 3, 4, 6 i uttrycket ”halleluja” som betyder ”lovprisa Jah”.
b Shadwell översatte inte hela Nya testamentet. Andra översättare som hjälpte till var bland annat Philip Doddridge, Edward Harwood, William Newcome, Edgar Taylor och Gilbert Wakefield.
c Parker ville skilja på sin affärsverksamhet och sin bibelforskning. Så när han skrev religiösa skrifter och gjorde bibelöversättningar använde han pseudonymen Herman Heinfetter. Det här namnet finns ett flertal gånger i tilläggen till Nya världens översättning av Bibeln.
d F. Parker, 1864: A Collation of an English Version of the New Testament of Our Lord and Saviour Jesus Christ from the Text of the Vatican Manuscript With the Authorized English Version
e År 1864 gav Parker ut An English Version of the New Testament som använder Guds namn 186 gånger.
f Innan Parkers översättning kunde man hitta Guds namn i olika verser i många hebreiska översättningar av Nya testamentet. Och år 1795 gav Johann Jakob Stolz ut en tysk översättning som använde Guds namn mer 90 gånger från Matteus till Judas.