När Jesus och hans apostlar utförde sin tjänst här på jorden förekom Guds namn i form av tetragrammet i hebreiska handskrifter till Gamla testamentet. (Se Tillägg A4 och A5.) Guds namn förekom också i Septuaginta, en etablerad grekisk översättning av Gamla testamentet som användes under det första århundradet v.t. På den tiden var Guds namn återgivet med antingen de hebreiska bokstäverna JHWH eller med den grekiska återgivningen av dessa bokstäver, IAŌ, i Septuaginta. Delar av Septuaginta-handskrifter som dateras till det första århundradet eller tidigare bevisar detta. Så när de inspirerade skribenterna till Nya testamentet citerade från Gamla testamentet måste de ha sett tetragrammet, oavsett om de citerade direkt från den hebreiska texten eller från Septuaginta, den grekiska översättningen.

I dag finns det inga handskrifter till Nya testamentet från det första århundradet v.t. Så ingen kan undersöka de ursprungliga grekiska handskrifterna till Nya testamentet för att se om bibelskribenterna använde tetragrammet. De tidigaste grekiska handskrifterna till Nya testamentet som finns i dag är från omkring 200 v.t. De mer kompletta handskrifterna är från 300-talet v.t. och kom alltså till långt senare än de ursprungliga handskrifterna. Men någon gång under 100-talet eller i början av 200-talet v.t. hade det blivit praxis bland avskrivare att ersätta tetragrammet med titlar som Herren eller Gud, eller så kopierade de handskrifter där tetragrammet redan hade blivit ersatt. a

Detta skapar en speciell utmaning för alla som översätter Nya testamentet. När en översättare arbetar med den grekiska texten till Nya testamentet och stöter på ett citat från Gamla testamentet kommer han inte att hitta tetragrammet i den grekiska text som han utgår från. Men han bör vara medveten om två grundläggande fakta: 1) Avsnittet i Gamla testamentet som citatet är hämtat från skulle kunna innehålla tetragrammet och 2) den grekiska text som han använder bygger på handskrifter som utarbetades under en tidsperiod då avskrivare brukade ersätta Guds namn med titlar. Med tanke på detta måste översättaren ta ett viktigt beslut. Ska han följa den grekiska texten som använder Kỵrios eller Theọs i stället för tetragrammet, eller ska han försöka ta reda på var tetragrammet förmodligen förekom i de ursprungliga grekiska handskrifterna?

Den primära frågan som behöver besvaras är följande: Eftersom tetragrammet förekom i den ursprungliga hebreiska texten som bibelskribenterna under det första århundradet citerade ifrån, är det då troligt att dessa skribenter avsiktligt ersatte tetragrammet med Kỵrios eller Theọs varje gång de citerade från Gamla testamentet? En rad bibelöversättare århundradena igenom har kommit fram till att skribenterna inte gjorde det. Därför tog dessa översättare beslutet att återinföra Guds namn i sina översättningar av Nya testamentet. De som har översatt de kristna grekiska skrifterna i Nya världens översättning är av samma åsikt. b

De följande två delarna i Tillägg C listar verser där namnet Jehova förekommer i huvudtexten till de kristna grekiska skrifterna i Nya världens översättning. c Tillägg C2 listar verser som antingen innehåller direkta citat från eller som bygger på avsnitt där tetragrammet förekommer i den ursprungliga hebreiska texten till Gamla testamentet. Tillägg C3 listar verser som inte innehåller direkta eller indirekta citat från Gamla testamentet och anger skäl till att Guds namn bör återinföras.

Tillägg C4 innehåller en förteckning över några av de översättningar av Nya testamentet som har återinfört Guds namn i en del verser. d (Det hänvisas till dessa översättningar i Tillägg C2 och C3.) Vissa av dessa översättningar har inte bara återinfört Guds namn i direkta citat från Gamla testamentet, utan också på andra ställen där sammanhanget eller andra faktorer ger goda skäl till det. Ingen av dessa översättningar har utarbetats av Jehovas vittnen. e Förteckningen omfattar ett antal översättningar till hebreiska och även översättningar till många andra språk. För att det ska vara lättare att hänvisa till dem, har de fått beteckningen J följt av en siffra. I Tillägg A5 finns en lista över mer än 120 språk och dialekter som använder Guds namn i huvudtexten till Nya testamentet.