Jesaja 6:1–13
6 Det år då kung Ussịa dog+ såg jag Jehova sitta på en hög och upphöjd tron,+ och den nedre delen av hans klädnad fyllde hela templet.
2 Ovanför honom stod det serafer, och de hade sex vingar var. Med två av vingarna täckte de ansiktet, med två täckte de sina fötter och med två flög de omkring.
3 Och de ropade till varandra:
”Helig, helig, helig är arméernas Jehova.+
Hela jorden är full av hans härlighet.”
4 Och dörrposterna började skaka av de höga ropen,* och huset fylldes av rök.+
5 Då sa jag: ”Det är ute med mig!
Jag är så gott som död,*för jag har orena läpparoch bor bland ett folk med orena läppar,+och nu har jag sett Kungen, arméernas Jehova!”
6 En av seraferna flög fram till mig, och i handen hade han ett glödande kol+ som han hade tagit från altaret+ med en tång.
7 Han lät det röra vid min mun och sa:
”Nu har detta rört vid dina läppar.
Din skuld är borta,och din synd är förlåten.”*
8 Sedan hörde jag Jehovas röst säga: ”Vem ska jag sända, och vem vill vara vår budbärare?”+ Jag svarade: ”Här är jag! Sänd mig!”+
9 Han sa: ”Gå och säg till det här folket:
’Ni ska höra det om och om igen,men ni ska inte förstå,och ni ska se det om och om igen,men ni ska inte få någon kunskap.’+
10 Gör folkets hjärta oemottagligt,+täpp till deras öron+och klistra igen deras ögon,så att de inte ser med sina ögoneller hör med sina öron,så att deras hjärta inte förståroch de inte ändrar sig och blir läkta.”+
11 Då sa jag: ”Hur länge, Jehova?” Han svarade:
”Tills städerna läggs i ruiner och förlorar sina invånare,tills husen står tommaoch landet ligger öde och övergivet,+
12 tills Jehova driver människorna långt bort+och ödsligheten breder ut sig i landet.
13 Men det ska fortfarande vara en tiondel kvar i landet, och den ska återigen kastas i elden. Den ska vara som stubben som blir kvar när man har fällt ett stort träd, en ek. Den stubben ska vara en helig avkomma.”
Fotnoter
^ Ordagrant ”av rösten från den som ropade”.
^ Ordagrant ”Jag har förts till tystnad”.
^ Eller ”sonad”.