Bröder: Ibland syftar uttrycket ”bröder” på både män och kvinnor.

slår in på fel kurs: Eller ”begår ett felsteg”. Det grekiska ordet för ”fel kurs” (parạptōma; ordagrant ”ett fall vid sidan av”) kan syfta på en överträdelse, och det kan handla om allt från en felbedömning till ett allvarligt brott mot Guds lag. (Mt 6:14; Rom 5:15, 17; Ef 1:7; 2:1, 5) Den som slår in på fel kurs lever inte i harmoni med Guds rättfärdiga krav. Han är på väg åt fel håll, även om han kanske ännu inte har begått en allvarlig synd.

ni som har andliga förutsättningar: Eller ”ni som är andliga (andligt mogna)”. Det grekiska ord som används här (pneumatikọs) är besläktat med ordet för ”ande” (pneuma), som används i uttrycket ”Guds heliga ande”, eller verksamma kraft. (Ef 4:30) För att vara kvalificerad att korrigera andra i församlingen behöver man därför något mer än kunskap, vishet och erfarenhet. Man måste också visa att man hela tiden låter sig ledas av Guds heliga ande. (Gal 5:16, 18, 25)

försöka föra ... till rätta igen: Det grekiska verbet katartịzō används för att beskriva att något förs tillbaka till sitt rätta tillstånd eller placeras i rät linje. I det här sammanhanget används verbet om behovet av att ge andlig hjälp genom att korrigera en medtroende som ”slår in på fel kurs”. Den grekiska verbform som används här ger rum för återgivningen ”försöka föra ... till rätta igen”. Det antyder att de ”som har andliga förutsättningar” gör uppriktiga ansträngningar för att leda sin medbroder in på rätt kurs igen. Men resultatet beror på om den som får vägledningen reagerar positivt. Samma verb används i Mt 4:21, där det sägs att lärjungarna ”lagade” nät. Det besläktade substantivet katartismọs, som har återgetts med ”föra ... till rätta” i Ef 4:12, användes ibland i medicinska texter om att återföra något som gått ur led i rätt läge. (Se studienoter till 2Kor 13:9; Ef 4:12.)

håll ett öga på er själva, så att inte också ni blir frestade: Eller ”var mycket uppmärksam på (akta) dig själv, så att inte också du blir frestad”. I den grekiska grundtexten övergår Paulus här från att använda plural till singular. Han riktar sig alltså till den enskilde kristne som ger vägledning till andra och uppmanar honom att själv akta sig för de moraliska frestelser han varnar andra för. Det Paulus säger här utgör också en varning för att bli egenrättfärdig och se ner på andra. (1Kor 10:12)

Fortsätt bära varandras bördor: Pluralformen av det grekiska ordet bạros, som återgetts med ”bördor”, betyder här ordagrant ”tyngder”, ”tunga saker”, och kan även översättas med ”svårigheter”. Den här uppmaningen följer på det Paulus säger i den föregående versen om att försöka hjälpa någon som har slagit in ”på fel kurs” andligt sett. Konsekvenserna av att ha slagit in på fel kurs kan vara tunga att bära utan hjälp. Kristna som har gjort det till en vana att hjälpa medtroende att bära sina bördor visar kärlek och uppfyller ... Kristus lag. (Joh 13:34, 35) Men som Paulus påpekar i vers 3 till 5 betyder inte detta att man kan bära någon annans ”ansvarsbörda” (grekiska: fortịon), det andliga ansvar man har inför Gud. (Se studienot till Gal 6:5.)

Kristus lag: Denna lag omfattar alla lagar och principer som Jesus Kristus lärde ut och även det som Guds ande vägledde Kristus lärjungar att skriva i de kristna grekiska skrifterna. Den ersatte Moses lag, precis som Jeremia hade förutsagt. (Jer 31:31–34; Heb 8:6–13) Det var inte Kristus som låg bakom dessa lagar och principer, utan han hade tagit emot dem från den store lagstiftaren, Jehova. (Joh 14:10) Uttrycket ”Kristus lag” förekommer bara här i de kristna grekiska skrifterna, men ett liknande uttryck, ”lag ... inför Kristus”, används i 1Kor 9:21. Denna lag kallas också ”frihetens fullkomliga lag” (Jak 1:25), ”frihetens lag” (Jak 2:12) och ”trons lag” (Rom 3:27).

sin egen ansvarsbörda: Eller ”sin egen last (börda)”. Paulus använder här det grekiska ordet fortịon, som syftar på något som ska bäras, men ordet säger inget om vikten. Den bördan skiljer sig från de tunga ”bördor” som nämns i vers 2, som man kan behöva hjälp för att bära. (Se studienot.) Det ord som används här syftar på den personliga ansvarsbörda vi har inför Gud och som alla kristna förväntas bära själva. Ett uppslagsverk säger om det grekiska ordet: ”Det användes som militärterm för att beteckna en mans eller en soldats personliga packning.” (C.L. Rogers Jr. och C.L. Rogers III, 1998: The new linguistic and exegetical key to the Greek New Testament)

som undervisas i ordet: Här syftar ”ordet” både på Guds ord och Jesus Kristus läror. I sina brev lägger Paulus stor vikt vid undervisning i den kristna församlingen. I det sammanhanget använder han ofta det grekiska ordet didạskō, som syftar på att lära, förklara, argumentera och bevisa. (Rom 2:21; 12:7; 1Kor 4:17; Kol 3:16; 2Ti 2:2; se studienot till Mt 28:20.) Men i den här versen använder Paulus det mer specifika ordet katēchẹō när han talar om den ”som undervisas” i Guds ord och den ”som ger sådan undervisning”. Det här ordet betyder ordagrant ”låta ljuda ner” och kan ibland rymma tanken på muntlig undervisning. (Se studienot till Apg 18:25.) När sanningarna i ”ordet” sjunker ner i en persons sinne och hjärta blir han kvalificerad att undervisa andra. (2Ti 2:2)

dela allt gott med den som ger sådan undervisning: Den som ”undervisas” uppmuntras att dela med sig av både materiella och andliga gåvor till den som undervisar honom, en princip som även kommer fram på andra ställen i Bibeln. (Mt 10:9, 10; Rom 15:27 och studienot; 1Kor 9:11, 13, 14; 1Ti 5:17, 18; Heb 13:16) Det grekiska ordet för ”dela” kan även rymma tanken på delaktighet och betyda att eleven inte bara lyssnar på det han får lära sig, utan också tillämpar det. Han uttrycker sin tro och övertygelse med egna ord och blir själv en som lär ut de goda nyheterna. En elev som reagerar på det här sättet delar det som är ”gott” med sin lärare. (2Ti 2:2)

lurar: Eller ”hånar”. Den ordagranna betydelsen i det grekiska ordet är att visa förakt genom att göra en gest med näsan. I en del kulturer kan man uttrycka förakt genom att le hånfullt, rynka på näsan eller sätta näsan i vädret. De som ger uttryck åt förakt eller hån kan gå så långt som till att trotsa eller utmana någon annan. Paulus varnar här för hur farligt det skulle vara att tro att man kan se på principerna i Guds ord med förakt eller bryta mot dem utan konsekvenser.

det man sår får man också skörda: Det här var ett välkänt talesätt på Paulus tid. Det kommer tydligtvis från forntida jordbrukssamhällen. Det slår fast en grundläggande sanning: Det som sås i jorden är det som växer upp ur jorden. Det här talesättet användes oftast i negativ bemärkelse: Man fick skörda negativa konsekvenser av ett orätt uppförande eller orätta handlingar. Men Paulus använder det också i en positiv bemärkelse och säger att goda handlingar kan ge ett gott resultat, ”evigt liv”. (Gal 6:8) Den här oföränderliga principen kommer även fram på andra ställen i Bibeln. (Ord 11:18; 22:8; Hos 8:7; 10:12; 2Kor 9:6; se studienoter till Gal 6:8.)

Den som styrs av köttsliga begär när han sår: Dvs. en person som ägnar sig åt ”köttets gärningar”, som är ett resultat av de begär som hör till människans syndfulla natur. (Gal 5:19–21) Som ett resultat eller en frukt av denna sådd kommer han att skörda undergång av sina begär. När den första människan syndade blev han och alla hans avkomlingar slavar ”under förgängelsen”. (Rom 5:12; 8:21 och studienot) Det här slaveriet har inneburit ofullkomlighet, som inte bara leder till sjukdom, åldrande och död, utan också till ett moraliskt och andligt förfall. ”Den som styrs av köttsliga begär när han sår” kommer därför inte att få evigt liv. (Jämför 2Pe 2:12, 18, 19.)

den som styrs av anden: Dvs. en person som lever på ett sådant sätt att Guds heliga ande kan verka fritt i hans liv och hjälpa honom att visa andens frukt. En sådan person ”kommer att skörda evigt liv av anden”. (Mt 19:29; 25:46; Joh 3:14–16; Rom 2:6, 7; Ef 1:7)

tröttna på: Eller ”ge upp när det gäller”. Det grekiska ord som används här kan förmedla tanken på att förlora modet eller entusiasmen när det gäller att göra det som är gott. (Se studienot till 2Kor 4:1.)

möjlighet: Eller ”gynnsam tid”. Det grekiska ordet kairọs återges ibland med ”tid” eller ”bestämd tid”. I Ef 5:16 (se studienot) används det i uttrycket ”använd tiden på bästa sätt”.

dem som är våra bröder och systrar i tron: Eller ”dem som är besläktade med oss i tron”, ”dem som tillhör trons hushåll (familj)”. Det grekiska ord som har återgetts med ”dem som är våra bröder och systrar” användes om medlemmar av en bokstavlig familj eller ett bokstavligt hushåll. (1Ti 5:8) I den grekisk-romerska världen kunde ordet ”hushåll” beteckna en sammansvetsad grupp människor som hade samma tro, uppfattningar eller målsättningar. Det är en bra beskrivning av församlingarna under det första århundradet, som vanligtvis träffades i privata hem (Rom 16:3–5) och där medlemmarna kände att de hade ett nära andligt släktskap med varandra (Ef 2:19).

jag skriver till er med egen hand: Paulus dikterade de flesta av sina brev för en sekreterare, men det här brevet skrev han tydligtvis själv. (Se Rom 16:22 och studienot.)

få andras godkännande: Eller ”göra ett gott intryck i köttet”. Ordagrant ”se bra ut i köttet”. Det grekiska ordet för ”kött” syftar i det här sammanhanget på det som har med den fysiska kroppen att göra och som andra därför kan se. En del som påstod att de var kristna lärde ut att det var nödvändigt att bli omskuren och hålla andra delar av den mosaiska lagen för att bli godkänd av Gud. Men deras motiv var att göra ett gott intryck på judarna. De ville ”slippa bli förföljda” av judiska fiender till kristendomen. Men i och med att de var överdrivet intresserade av hur andra uppfattade dem och insisterade på att hålla fast vid omskärelsen förnekade de i själva verket att Jesus död var den enda grunden för räddning.

Kristus tortyrpåle: Här representerar ordet ”tortyrpåle” (grekiska: staurọs) Jesus död på pålen. Jesus dog på det sättet för att mänskligheten inte längre skulle vara slavar under synden, utan kunna bli försonade med Gud och få ett gott förhållande till honom. Paulus blev förföljd av judarna för att han trodde på och förkunnade att Jesus död på tortyrpålen var den enda grunden för räddning.

tortyrpåle: Eller ”avrättningspåle”. (Se Ordförklaringar.)

blivit som död: Eller ”blivit avrättad på pålen”. Paulus lärde att Jesus död på tortyrpålen var grunden för räddning. Därför blev Paulus hatad av världen och betraktad som en brottsling som förtjänade döden. Paulus å sin sida betraktade världen som något som var dömt till döden.

det som betyder något är att man är en ny skapelse: Varje smord kristen är en ny skapelse – en pånyttfödd son till Gud med utsikten att få regera tillsammans med Kristus i himmelriket. (Gal 4:6, 7) Dessutom är de smorda en del av den kristna församlingen, ”Guds Israel” (Gal 6:16 och studienot), som också är en ny andlig skapelse. (Se studienot till 2Kor 5:17.) Det betyder därför inget för Gud om en kristen är omskuren eller oomskuren.

följer denna princip: Eller ”vandrar ordningsfullt efter detta rättesnöre”. Det grekiska ord som används för ”princip”, ”rättesnöre”, (kanọ̄n) kommer från det hebreiska ordet för ”vassrör”, ”stav” (qanẹh). En sådan stav användes som mätinstrument. (Hes 40:5) Paulus använder ordet bildligt för att beskriva den ”princip” som ”Guds Israel” skulle följa, dvs. den måttstock som de skulle bedöma sina handlingar efter. Om de visade tro på den generösa omtanke som kom till uttryck genom Kristus och lät detta påverka deras uppförande, skulle de få uppleva större ”frid och barmhärtighet” än det någonsin tidigare hade varit möjligt för syndiga människor att uppleva. (Gal 3:24, 25; jämför Ordförklaringar under ”Kanon (Bibelns kanon)”.)

Guds Israel: Det här uttrycket förekommer bara en gång i Bibeln och syftar på det andliga Israel, inte på de biologiska avkomlingarna till Jakob, som fick sitt namn ändrat till Israel. (1Mo 32:22–28) Den föregående versen (Gal 6:15) visar att de som utgör ”Guds Israel” inte behöver bli omskurna. Profeten Hosea förutsade att Gud skulle välja ut ett folk som även innefattade icke-judar. Gud sa: ”Jag ska säga till dem som inte är mitt folk: ’Ni är mitt folk.’” (Hos 2:23; Rom 9:22–25) Det var ”bara några få” av judarna och proselyterna i det bokstavliga Israel, den nation som Jehova förkastade, som blev en del av det andliga Israel. (Jes 10:21, 22; Apg 1:13–15; 2:41; 4:4; Rom 9:27) Paulus skrev längre fram till de kristna i Rom: ”Det är ... inte alla som härstammar från Israel som verkligen är ’Israel’.” (Rom 9:6; se också studienoter till Apg 15:14; Rom 2:29; 9:27; 11:26.)

Israel: Betyder ”en som kämpar med (håller fast vid) Gud”, ”Gud kämpar”. Jakob fick detta namn efter att han hade brottats med en ängel för att få en välsignelse. Till skillnad från Esau uppskattade Jakob det som var heligt och var villig att anstränga sig hårt för att få Guds godkännande. (1Mo 32:22–28; Heb 12:16) De som hör till ”Guds Israel” efterliknar Jakob och visar samma slag av tro som han visade och är lika angelägna om att göra Guds vilja som han var. (Se studienot till Guds Israel i den här versen.)

brännmärken ... som visar att jag är en slav till Jesus: Det grekiska ord som återgetts med ”brännmärken ... som visar att jag är en slav” (pluralformen av stịgma) förekommer bara här i de kristna grekiska skrifterna. I icke-religiös grekisk litteratur användes detta ord om brännmärken i form av olika tecken eller bokstäver som kunde visa vem som var ägare till en slav, men ordet kunde också syfta på ärr. Paulus kan ha tänkt på ärr som han hade fått av den hårda behandling han utsatts för av dem som förföljde honom. Sådana ärr var i så fall ett tecken på att han var en trogen slav för Kristus. (2Kor 4:10; 11:23–27; Flp 3:10) Men det är också möjligt att Paulus inte tänkte på bokstavliga märken, utan på hur han utförde sin kristna tjänst, visade Guds andes frukt och levde på ett sätt som tydligt visade att han var en slav som tillhörde Kristus.

välsigna den anda ni visar: Ordagrant ”vara med er ande”. Det grekiska ord som här återgetts med ”anda” (pneuma) syftar i detta sammanhang på den inre drivkraft, eller dominerande sinnesinställning, som får en person att säga eller göra saker på ett visst sätt. Bibeln använder samma ord när den talar om att man bör ha ”ett milt och behagligt sätt” (1Pe 3:4) och ”en ande av mildhet” (Gal 6:1, fotnot). I 2Ti 1:7 nämner Paulus ”en ande som ger oss kraft, kärlek och gott omdöme” som kontrast till ”en ande som gör oss fega”. Han avslutar sedan brevet till Timoteus med orden: ”Jag ber att Herren ska välsigna den anda du visar.” (2Ti 4:22) Precis som en enskild individ kan ha en viss anda, kan en grupp människor också ha det. Här i de avslutande orden till galaterna, och även i brevet till filipperna, använder Paulus ett pronomen i plural (”ni”, eller ”er”) för att uttrycka att han vill att alla i de här församlingarna ska ha en anda som är i harmoni med Guds vilja och Kristus exempel. (Flp 4:23)