Galaterbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Gamla handskrifter, till exempel den papyruskodex som är känd som P⁴⁶, visar att de lades till senare, utan tvivel för att det skulle bli lättare att skilja breven från varandra. (Se ”Paulus brev till Galaterna” i Mediagalleriet.) Andra tidiga handskrifter, till exempel Codex Vaticanus och Codex Sinaiticus från 300-talet v.t., använder samma titel som kodex P⁴⁶.

Till församlingarna i Galatien: När Paulus reste genom Galatien (se studienot till Galatien i den här versen) under sin första missionsresa omkring år 47–48 v.t., besökte han och Barnabas till exempel städerna Antiokia i Pisidien, Ikonion, Lystra och Derbe, som alla låg i den södra delen av området. (Apg 13:14, 51; 14:1, 5, 6) I dessa städer träffade de många som gärna tog emot de goda nyheterna, så de bildade kristna församlingar där. (Apg 14:19–23) Det verkar som att det kristna budskapet hade stor framgång i Galatien. Bland annat kom Timoteus från det här området. (Apg 16:1) Församlingarna i Galatien bestod av både judar och icke-judar. I gruppen icke-judar ingick både oomskurna icke-judar och omskurna proselyter. (Apg 13:14, 43; 16:1; Gal 5:2) Några hade utan tvivel keltisk bakgrund. Församlingarna i det här området nämns även i andra brev i de kristna grekiska skrifterna. När Paulus till exempel skrev till de kristna i Korinth omkring år 55 nämnde han de anvisningar han hade gett ”till församlingarna i Galatien” om att lägga undan pengar till insamlingen till de fattiga. (1Kor 16:1, 2; Gal 2:10) Några år senare (ca 62–64) riktade Petrus sitt första brev bland annat till ”de tillfälligt bosatta som är kringspridda i ... Galatien”. (1Pe 1:1; se studienot till Gal 3:1.)

Galatien: Under det första århundradet var Galatien ett område och en romersk provins som låg i den centrala delen av det som i dag kallas Mindre Asien. (Se Ordförklaringar.)

Må ... visa er generös omtanke och ge er frid: Se studienot till Rom 1:7.

världsordningen: Det grekiska ordet aiọ̄n, som har grundbetydelsen ”tidsålder”, kan avse förhållanden och särskilda drag som kännetecknar en viss tidsålder, epok eller era. (2Ti 4:10; se Ordförklaringar.) Det som Paulus här kallar ”den nuvarande onda världsordningen” uppstod tydligtvis en tid efter den stora översvämningen. Människorna började då leva på ett sätt som var orätt i Guds ögon; deras liv kännetecknades av synd och uppror mot Gud och hans vilja. De första kristna levde alltså samtidigt som den ”onda världsordningen” existerade, men de var ingen del av den. De hade befriats från den tack vare Jesus Kristus lösenoffer. (Se studienot till 2Kor 4:4.)

Amen: Se studienot till Rom 1:25.

ni så snabbt vänder er bort: Eller ”ni så snabbt förs bort”. Paulus kommer här in på ett viktigt skäl till att han skriver detta brev. Trots att det inte hade gått så lång tid sedan han var i Galatien hade somliga i församlingarna där redan börjat vända sig bort från kristna sanningar. I brevet tar Paulus upp ett ”dåligt inflytande” (Gal 3:1), som bland annat kom från dem som han kallade ”falska bröder” och som hade kommit in i församlingarna ”i hemlighet”. (Se studienoter till Gal 2:4; 3:1.) En del av dessa falska bröder hävdade att de kristna var tvungna att följa Moses lag. (Se studienot till Gal 1:13.) De höll fast vid den uppfattningen trots att apostlarna och de äldste i Jerusalem redan hade gett anvisningar om att icke-judar inte behövde följa Moses lag. (Apg 15:1, 2, 23–29; Gal 5:2–4) Paulus visar att judaisterna var rädda för förföljelse och ville vara judiska motståndare till lags. (Gal 6:12, 13) De här falska bröderna kan även ha påstått att Paulus inte var någon riktig apostel, och de försökte dra bort bröderna och systrarna i församlingarna från honom. (Gal 1:11, 12; 4:17) En del galater kan ha känt sig dragna till sexuell omoral, haft konflikter med andra och varit självupptagna. Paulus tar upp sådana negativa tendenser i slutet av brevet, och de skulle ha kunnat få dem att vända sig bort från Gud. (Gal 5:13–6:10)

ett annat budskap som goda nyheter: ”Falska bröder” förkunnade (Gal 2:4) något som skilde sig från det som de kristna i Galatien hade fått lära sig. De goda nyheter som Paulus hade förkunnat för dem inbegrep ”de goda nyheterna om Kristus”. (Gal 1:7, 8) De handlade om den frihet som Kristus gjorde möjlig – frihet från slaveriet under arvsynden och frihet från slaveriet under Moses lag. (Gal 3:13; 5:1, 13 och studienot) Dessa goda nyheter var inte ”något mänskligt påfund”. (Gal 1:8, 9, 11, 12; 2Kor 11:4; se studienot till Gal 1:8.)

skapar problem: Enligt ett lexikon förmedlar det grekiska verb som Paulus använder här tanken på att ”uppvigla”, ”störa”, ”oroa”, ”skapa förvirring”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) I det här och andra sammanhang syftar uttrycket på mental eller andlig oro. (Apg 15:24; Gal 5:10) Samma verb används även i Apg 17:13 om de judar som kom för att ”hetsa folket och skapa oro” i Berea.

ska han vara under förbannelse: Paulus varnar de kristna i Galatien för att det fanns några som ville ”förvränga de goda nyheterna om Kristus”. (Gal 1:7) Detta var tydligen män som höll fast vid judiska traditioner i stället för de goda nyheterna. Paulus säger att om en människa eller en ängel förkunnade andra goda nyheter än dem som galaterna hade tagit emot skulle den personen betraktas som en som var ”under förbannelse”. Han upprepar den varningen i vers 9. Det grekiska ord som här återgetts med ”under förbannelse” (anạthema) betyder ordagrant ”det som är upplagt”. Det användes ursprungligen om offergåvor som hade lagts upp eller avskilts som heliga i ett tempel. I det här sammanhanget avser det något som var avskilt för att förklaras som ont. (1Kor 12:3; 16:22; se studienot till Rom 9:3.) I Septuaginta använde översättarna vanligen detta grekiska ord för att återge det hebreiska ordet chẹrem, som syftar på ett föremål eller en person som vigts åt eller avskilts för tillintetgörelse. (5Mo 7:26, not; 13:17)

Är det av människor jag vill bli godkänd, eller är det av Gud?: Paulus försvarar sig mot ”falska bröder” i Galatien som tydligen påstod att han hade ändrat sitt budskap för att få de kristna i Galatien att ställa sig på hans sida. (Gal 2:4) Paulus motståndare verkar till exempel ha anklagat honom för att predika omskärelse när det passade honom. (Gal 5:11) Det grekiska ord som har översatts med ”bli godkänd”, peithō, kan också översättas ”övertyga”, ”vinna”. Svaret på Paulus fråga är att han naturligtvis ville få Guds godkännande, inte människors. Även om Paulus var flexibel i sitt sätt att presentera de goda nyheterna (se studienot till 1Kor 9:22), ändrade han aldrig på det grundläggande budskapet bara för att det skulle passa vissa grupper av människor. (Se studienot till Försöker jag vara människor till lags? i den här versen.) I de föregående verserna slog han tydligt fast att det bara finns ett budskap som förmedlade sanningen: ”de goda nyheterna om Kristus”. (Gal 1:6–9)

Försöker jag vara människor till lags?: Några påstod att Paulus ställde sig in hos människor för att vinna deras godkännande. Det underförstådda svaret på Paulus fråga är: ”Självklart inte!” Om han skulle ha försökt vara människor till lags skulle han inte ha varit Kristus slav. (1Th 2:4)

Bröder: Ibland syftar uttrycket ”bröder” på både män och kvinnor.

en uppenbarelse: Paulus använder det grekiska ordet apokạlypsis, som ordagrant betyder ett ”avtäckande” eller ”avslöjande”. När det används i de kristna grekiska skrifterna är det ofta i förbindelse med att Gud eller Jesus uppenbarar andliga sanningar för människor. I den här versen visar Paulus att de goda nyheter han förkunnade inte uppenbarades för honom av en människa, utan av Jesus Kristus själv. Detta faktum var ännu ett bevis för att Paulus verkligen var en apostel. Precis som de andra apostlarna hade Paulus fått höra de goda nyheterna och tagit emot sitt uppdrag direkt av Jesus. (1Kor 9:1; Ef 3:3) Längre fram i brevet nämner Paulus att det var en särskild uppenbarelse från Kristus som fick honom att lägga fram frågan om omskärelsen för apostlarna och de äldste i Jerusalem. (Se studienot till Gal 2:2.)

judendomen: Den religion som var vanlig bland judarna på Paulus tid. I de kristna grekiska skrifterna förekommer det här ordet enbart i Gal 1:13, 14. Anhängare till judendomen under det första århundradet menade att de höll sig noga till de hebreiska skrifterna, men de lade stor vikt vid sina ”förfäders traditioner”. (Se studienot till Gal 1:14.) Jesus hade fördömt dessa traditioner och dem som satte Guds ord åt sidan. (Mk 7:8, 13)

våldsamt: Paulus använder här det grekiska ordet hyperbolẹ̄ för att beskriva hur han ”våldsamt” (ordagrant ”till ytterlighet”, dvs. i en extrem omfattning) hade förföljt den kristna församlingen. (Apg 8:1, 3; 9:1, 2; 26:10, 11; Flp 3:6) Detta grekiska ord förekommer åtta gånger i de kristna grekiska skrifterna. (Se studienoter till 2Kor 4:7; 12:7.)

mina förfäders traditioner: Det grekiska ordet för ”tradition” (parạdosis) syftar på information, anvisningar eller tillvägagångssätt som har förmedlats för att andra ska följa dem. Här syftar Paulus på de religiösa traditioner som de judiska religiösa ledarna, särskilt fariséerna och de skriftlärda, följde. Deras religion grundade sig på de hebreiska skrifterna, men dessa religiösa lärare hade lagt till många oskriftenliga traditioner. (Mt 15:2, 3; Mk 7:3, 5, 13; se studienot till Gal 1:13.) Paulus var ”son till fariséer” och hade haft judiska religiösa lärare. En av dem som utbildade honom var Gamaliel, som var en mycket respekterad lärare i fariséernas traditioner. (Apg 22:3; 23:6; Flp 3:5; se studienot till Apg 5:34.) Men Paulus förklarar att hans starka känsla för sina förfäders traditioner ledde till att han ”våldsamt förföljde Guds församling och försökte utplåna den”. (Gal 1:13; Joh 16:2, 3)

någon människa: Ordagrant ”kött och blod”, ett vanligt judiskt idiom. I det här sammanhanget syftar det på en människa. (1Kor 15:50; Ef 6:12; se studienot till Mt 16:17.)

gav jag mig av till Arabien, och sedan återvände jag till Damaskus: Paulus resa till Arabien nämns inte i Lukas korta redogörelse för vad som hände efter att Paulus hade blivit omvänd i Damaskus. (Apg 9:18–20, 23–25) Så det Paulus berättar här kompletterar Lukas skildring. Paulus kan ha predikat om sin nya tro i Damaskus innan han gav sig av till Arabien, troligen till ökenområdena i Syrien. (Se Ordförklaringar under ”Arabien”.) Sedan kan han ha återvänt till Damaskus och fortsatt att predika där tills judarna ”efter en tid” kom överens om att döda honom. (Apg 9:23) Det sägs inte varför Paulus reste till Arabien, men eftersom han nyligen hade blivit omvänd kan han ha försökt hitta en plats med lugn och ro för att begrunda Skrifterna. (Jämför Mk 1:12.)

Tre år senare: Paulus kan ha menat delar av tre år efter sin omvändelse. Han kan ha kommit till Jerusalem år 36 v.t. Det här var troligen första gången Paulus var i Jerusalem efter att han hade blivit kristen.

för att besöka: En del forskare menar att det grekiska verb som återgetts med ”besöka” kan innehålla tanken på ett besök för att få information. När Paulus besökte Petrus och Jakob ställde han säkert många frågor till dem, och de hade säkert många frågor till honom om den syn och det uppdrag han hade fått.

Kefas: Ett av aposteln Petrus namn. (Se studienot till 1Kor 1:12.)

apostlarna: I det här uttrycket inbegriper Paulus tydligtvis både Petrus (”Kefas”, Gal 1:18; 2:9) och Jakob, Herrens bror, dvs. Jesus halvbror. (Se studienoter till Mt 13:55; Apg 1:14; 12:17.) Ordet ”apostel” har grundbetydelsen ”en som sänds ut”, och det används i första hand om Jesus tolv apostlar. (Lu 8:1; se studienot till Joh 13:16 och Ordförklaringar under ”Apostel”.) Men det har även en vidare betydelse, som här, när det används om Jakob. Han betraktades tydligen som en apostel, alltså som någon som utvalts och sänts ut som representant för församlingen i Jerusalem. Det kan förklara varför pluralformen används i skildringen i Apg 9:26, 27, där det sägs att Paulus träffade ”apostlarna”.

Syrien och Kilikien: ”Syrien” kan syfta på området runt Antiokia, och ”Kilikien” kan syfta på området runt Tarsos, där Paulus växte upp. (Se Tillägg B13.) Efter att Paulus hade besökt Jerusalem omkring år 36 sändes han tillbaka till Tarsos. Omkring år 45 tog Barnabas med sig honom till Antiokia, där de två männen förkunnade i ett helt år. (Apg 9:28–30; 11:22–26) Man vet inte så mycket om vad Paulus gjorde i de omkring åtta åren innan han kom till Antiokia, men han var tydligen så upptagen med att predika att ryktet om hans verksamhet spreds ända till Judeen. (Gal 1:21–24) När Paulus i 2Kor 11:23–27 räknar upp de prövningar han hade drabbats av nämner han en rad händelser som det inte står något om i Apostlagärningarna. Det är möjligt att en del av dessa händelser ägde rum under denna period. (Se studienot till 2Kor 11:25.) Någon gång under den här perioden verkar det också som att han fick en övernaturlig syn som hade stor inverkan på hans undervisning. (2Kor 12:1–4; se studienoter till 2Kor 12:2, 4.)