Andra Moseboken 10:1–29

10  Jehova sa till Mose: ”Gå in till farao. Jag har låtit honom och hans tjänare bli omedgörliga,+ för att jag ska kunna göra mina tecken inför honom+  och för att du ska kunna berätta för dina barn och barnbarn hur hårt jag straffade Egypten och vilka tecken jag utförde bland dem.+ Och ni kommer att inse att jag är Jehova.”  Så Mose och Aron gick in till farao och sa: ”Så här säger Jehova, hebréernas Gud: ’Hur länge ska du vägra att underordna dig?+ Släpp mitt folk, så att de kan tillbe* mig.  Om du vägrar släppa mitt folk ska jag låta gräshoppor invadera ditt land i morgon.  De ska täcka marken så att man inte kan se den. De ska äta upp allt som klarade sig undan haglet och gnaga rent vartenda träd som växer på marken.+  Dina hus, dina tjänares hus och alla andra hus i Egypten ska fyllas av gräshoppor. Varken dina fäder eller förfäder har upplevt något liknande.’”+ Sedan vände han sig om och gick ut från farao.  Då sa tjänarna till farao: ”Hur länge ska den här mannen få plåga* oss? Släpp dem, så att de kan tillbe sin Gud Jehova. Märker du inte att Egypten håller på att gå under?”  Mose och Aron hämtades därför tillbaka till farao, och han sa till dem: ”Gå och tillbe er Gud Jehova. Men vilka är det egentligen som ska ge sig av?”  Då sa Mose: ”Både unga och gamla ska ge sig av. Vi tar med våra söner och döttrar och våra får och kor,+ för vi ska fira en högtid åt Jehova.”+ 10  Han sa till dem: ”Det skulle sannerligen vara ett verk av Jehova om jag skulle släppa er och era barn!+ Ni har en baktanke med det här. 11  Det blir inget med det! Bara männen får ge sig av och tillbe Jehova, det var ju det ni bad om.” Och så körde man ut dem från faraos hov. 12  Jehova sa nu till Mose: ”Sträck ut din hand över Egypten, så att gräshoppor invaderar landet och äter upp allt som växer, allt som klarade sig undan haglet.” 13  Mose räckte genast ut sin stav över Egypten, och Jehova fick en östanvind att blåsa över landet hela den dagen och hela den natten. När morgonen kom förde östanvinden med sig gräshopporna. 14  Och gräshopporna invaderade Egypten och täckte hela området.+ Det var en fruktansvärd plåga.+ Det hade aldrig förut kommit så många gräshoppor, och det skulle aldrig hända igen. 15  De täckte marken, och det blev mörkt i landet på grund av dem. De åt upp allt som växte i landet och all frukt på de träd som var kvar efter haglet. Inget grönt blev kvar på träden eller på växterna på marken i hela Egypten. 16  Då skyndade sig farao att kalla på Mose och Aron och sa: ”Jag har syndat mot er Gud Jehova och mot er. 17  Förlåt nu min synd bara den här gången, och vädja till er Gud Jehova att han ska befria mig från den här dödliga plågan.” 18  Så han* gick ut från farao och vädjade till Jehova.+ 19  Då fick Jehova vinden att slå om till en hård västlig vind, som förde ut gräshopporna i Röda havet. Inte en enda gräshoppa blev kvar i hela Egypten. 20  Men Jehova lät farao bli så hårdhjärtad+ att han inte släppte israeliterna. 21  Jehova sa sedan till Mose: ”Sträck upp din hand mot himlen, så ska det komma ett mörker över Egypten, ett mörker så tätt att man kan ta på det.” 22  Mose sträckte omedelbart upp handen mot himlen, och ett kompakt mörker lade sig över hela Egypten i tre dagar.+ 23  Egyptierna kunde inte se varandra eller gå någonstans på tre dagar. Men där israeliterna bodde var det ljust.+ 24  Farao kallade sedan på Mose och sa: ”Gå och tillbe Jehova.+ Men lämna kvar era får och era kor. Barnen kan också följa med er.” 25  Men Mose sa: ”Du måste låta oss ta med* djur så att vi kan offra slaktoffer och brännoffer åt Jehova, vår Gud.+ 26  Vi måste ta med oss vår boskap. Inte ett enda djur* får vara kvar, för vi ska offra några av dem åt Jehova, vår Gud, men vi vet inte vilka djur vi ska offra åt Jehova förrän vi kommer dit.” 27  Då lät Jehova farao bli hårdhjärtad, och han vägrade släppa dem.+ 28  Så farao sa till honom: ”Försvinn härifrån! Våga inte komma inför mig igen, för då ska du dö.” 29  Då sa Mose: ”Som du vill, jag ska inte komma inför dig igen.”

Fotnoter

Ordagrant ”tjäna”.
Ordagrant ”vara en snara för”.
Tydligen Mose.
Eller ”förse oss med”.
Ordagrant ”en enda klöv”.

Studienoter

Media