1, 2. a) Vilket arbete fick Rut göra? b) Vad förstod Rut när hon fick insikt om Jehovas lag?

RUT stod på knä vid högen med all säd hon hade samlat under dagen. Det var nästan kväll, och solen höll på att gå ner över fälten runt om Betlehem. Många arbetare var redan på väg tillbaka mot den lilla stadsporten som syntes uppe på en höjd inte långt därifrån. Rut kände nog hur musklerna protesterade efter en lång dags hårt arbete. Hon hade arbetat ända sedan morgonen, och hon hade fortfarande inte gett upp. Nu använde hon en liten stav eller slaga för att få kornen att lossna från stråna. Trots allt hade det varit en bra dag, bättre än hon någonsin kunnat önska sig.

² Började situationen äntligen ljusna för den här unga änkan? Som vi såg i förra kapitlet hade Rut blivit väldigt fäst vid sin svärmor, Noomi. Rut lovade att stanna hos henne och göra Noomis Gud till sin egen Gud. De två sörjande kvinnorna hade kommit till Betlehem från Moab. Rut, som var moabitiska, insåg snart att Jehovas lagar innehöll praktiska anvisningar som skyddade de fattiga i Israel, även om de var utlänningar. Hon hade sett att Jehovas tjänare som levde efter Lagen och lät sig fostras av den blev andliga och vänliga människor. Det här tilltalade henne.

3, 4. a) Hur uppmuntrade Boas Rut? b) Vad ska vi behandla som kan hjälpa oss under svåra ekonomiska tider?

³ Ett exempel på en sådan andlig människa var Boas. Han var en äldre, ganska rik man som ägde fälten där hon samlade ax. Under dagen hade han varit omtänksam mot henne, precis som en far. Hon kunde inte låta bli att le när hon tänkte på hur vänlig Boas hade varit. Han hade berömt henne för att hon tog hand om Noomi och för att hon litade på den sanne Guden, Jehova, och sökte ”tillflykt under hans vingar”. (Läs Rut 2:11–14.)

⁴ Men Rut måste ha funderat på vilket liv hon hade framför sig. Hon var en fattig utlänning, och dessutom var hon änka och  hade inga barn. Hur skulle hon försörja sig själv och Noomi? Skulle det räcka med att plocka ax på fälten? Och vem skulle ta hand om henne, när hon själv blev gammal? Det är fullt förståeligt om sådana tankar for runt i huvudet. Nu i dag, med den kärva världsekonomin, får många kämpa med liknande problem. Vi ska se hur Ruts tro hjälpte henne att ta itu med sin situation och att det finns mycket vi kan efterlikna.

5, 6. a) Hur gick Ruts första arbetsdag på fältet? b) Hur reagerade Noomi när Rut kom hem?

⁵ När Rut var färdig med att klappa ut axen och hade samlat ihop kornen så visade det sig att hon hade fått ihop ungefär en efa, alltså 22 liter korn. Högen med korn kan ha vägt omkring 14 kilo! Hon kanske lade kornen på ett tygstycke och knöt ihop det innan hon lyfte upp det på huvudet och började gå tillbaka mot Betlehem i skymningen. (Rut 2:17)

⁶ Noomi blev glad när hennes kära svärdotter kom hem, och hon kanske tappade hakan av förvåning när hon såg hur mycket Rut hade samlat. Rut hade också med sig lite rester från maten som Boas hade gett arbetarna, så nu kunde de äta en enkel måltid tillsammans. Noomi frågade: ”Var har du plockat i dag, och var har du arbetat? Må den som brydde sig om dig bli välsignad.” (Rut 2:19) Noomi var insiktsfull. När hon såg hur mycket Rut kom hem med, förstod hon att någon hade brytt sig om den unga änkan och hjälpt henne.

7, 8. a) Hur tolkade Noomi Boas omtanke, och varför? b) Hur visade Rut lojal kärlek till sin svärmor?

⁷ Rut berättade för Noomi hur omtänksam Boas hade varit. Noomi blev rörd och sa: ”Välsignad vare han av Jehova, som inte har övergett sin kärleksfulla omtanke mot de levande och de döda.” (Rut 2:20) Hon såg Boas omtanke som en gåva från Jehova. Han påverkar sina tjänare att vara generösa och lovar att belöna sitt folk när de är omtänksamma. * (Läs Ordspråksboken 19:17.)

⁸ Noomi uppmuntrade Rut att ta emot Boas erbjudande att fortsätta plocka ax på hans fält och hålla sig nära de unga  kvinnorna som arbetade för honom, så hon skulle slippa bli antastad av skördemännen. Rut lyssnade på hennes råd, ”och hon fortsatte att bo hos sin svärmor”. (Rut 2:22, 23) Här får vi återigen bevis för en stark egenskap hos Rut, hennes lojala kärlek. Vi kan fråga oss själva om vi efterliknar henne och värnar om vår familj, stöttar våra nära och kära och erbjuder dem vår hjälp. Jehova lägger alltid märke till när vi visar lojal kärlek.

9. Vad kan Rut och Noomi lära oss om att vara en familj?

⁹ Kan man verkligen säga att Rut och Noomi var en riktig familj? En del menar att det måste finnas en man, hustru, son, dotter, mormor och morfar och så vidare för att det ska kallas en familj. Men berättelsen om Rut och Noomi hjälper oss att förstå att Jehovas tjänare kan öppna sina hjärtan och få minsta lilla spillra av en familj att glöda av värme, omtänksamhet och kärlek. Uppskattar du den familj du har? Jesus gav oss en fin påminnelse. Även om man inte har någon egen familj, kan man få en i den kristna församlingen. (Mark. 10:29, 30)

10. Hur ville Noomi hjälpa Rut?

¹⁰ Från kornskörden i april till veteskörden i juni fortsatte Rut att plocka ax på Boas fält. Veckorna gick, och Noomi tänkte nog på hur hon kunde hjälpa sin svärdotter. När de var kvar i Moab hade Noomi varit helt säker på att hon aldrig skulle hitta en ny man åt Rut. (Rut 1:11–13) Men nu tänkte hon annorlunda. Hon tog upp saken med Rut och sa: ”Min dotter, borde jag inte söka ett tryggt hem åt dig?” (Rut 3:1) På den tiden var det föräldrarna som skulle ordna en äktenskapspartner åt sina barn, och Rut hade blivit som en dotter för Noomi. Hon ville att Rut skulle få ”ett tryggt hem”, alltså den stabilitet och trygghet som ett eget hem och en äkta man kunde ge. Men vilka möjligheter hade Noomi?

11, 12. a) Vilken kärleksfull anordning tänkte Noomi på när hon kallade Boas en ”återköpare”? b) Hur reagerade Rut på Noomis förslag?

¹¹ Första gången Rut nämnde Boas sa Noomi: ”Mannen är nära släkt med oss. Han är en av våra återköpare.” (Rut 2:20) Vad betydde det? Guds lag till Israel innehöll kärleksfulla anvisningar som skyddade familjer som hade det svårt på grund av fattigdom  eller dödsfall. Om en kvinna blev änka utan att ha fått några barn var det ett särskilt hårt slag, eftersom makens släktlinje hade blivit bruten. Hans familjenamn skulle inte föras vidare av framtida generationer. Men Guds lag tillät att mannens bror gifte sig med änkan. Då kunde hon få en arvinge som skulle föra den döde makens namn vidare och trygga släktens egendom. * (5 Mos. 25:5–7)

¹² Noomi berättade för Rut hur hon skulle gå till väga. Rut kanske spärrade upp ögonen när hennes svärmor började förklara. Rut var ganska obekant med Israels lagar, och många av landets seder och bruk måste ha känts främmande för henne. Men hon hade stor respekt för Noomi, och därför lyssnade hon noga. Noomis förslag kanske kändes konstigt och pinsamt, och Rut riskerade dessutom att bli avspisad, men hon gick ändå med på det hela. Hon sa ödmjukt: ”Allt vad du säger till mig skall jag göra.” (Rut 3:5)

13. Hur ska vi se på råd från äldre vänner? (Se också Job 12:12.)

¹³ Ibland är det svårt för unga människor att lyssna på råd från äldre med större erfarenhet. Man kanske tror att de äldre inte riktigt fattar vilka problem eller utmaningar man har som ung. Men när vi tänker på hur ödmjuk Rut var blir vi påminda om att utnyttja erfarenheten hos våra äldre, kloka bröder och systrar  som älskar oss och vill oss väl. (Läs Psalm 71:17, 18.) Men vad sa Noomi egentligen, och hur fick Rut nytta av att följa hennes råd?

14. Vad var en tröskplats?

¹⁴ När det blev kväll gick Rut till tröskplatsen, där jordbrukarna tröskade och rensade bort agnarna. Marken var stampad och alldeles plan. En tröskplats låg ofta på en sluttning eller en höjd där vinden blåste friskt på eftermiddagen och fram på kvällen. För att agnar och strån skulle skiljas från kornen använde man trägafflar eller kastskovlar och kastade upp säden i luften. Vinden förde med sig de lätta agnarna, och kornet föll till marken.

15, 16. a) Vad hände vid tröskplatsen när Boas var klar med arbetet för dagen? b) När upptäckte Boas att Rut låg vid hans fötter?

¹⁵ Rut iakttog arbetarna när de började bli färdiga fram på kvällskvisten. Boas hade uppsikt över arbetet, och det insamlade kornet började växa till en stor hög. Efter att ha ätit en måltid med god aptit lade han sig ner vid kornhögen. Så här brukade man tydligen göra, kanske för att skydda den värdefulla skörden från tjuvar och plundrare. Rut såg hur Boas lade sig till rätta för natten. Nu var tiden inne att verkställa Noomis plan.

¹⁶ Rut kröp närmare med bultande hjärta. Hon hörde tydligt att Boas hade somnat. Precis som Noomi hade sagt smög hon närmare hans fötter, vek undan hans mantel eller täcke och lade  sig där. Sedan väntade hon. Timmarna gick. Det kändes säkert som en hel evighet. Till slut när det närmade sig midnatt började Boas röra på sig. Han huttrade nog lite i den svala nattluften, sträckte sig efter manteln och försökte dra den över fötterna igen. Men då kände han att det låg någon där. Bibeln säger: ”Se, en kvinna låg vid hans fötter!” (Rut 3:8)

17. Vilka två fakta bortser man från om man menar att det hände något omoraliskt?

¹⁷ ”Vem är du?”, frågade han. Rut kanske darrade på rösten när hon sa: ”Jag är Rut, din slavinna; bred ut din mantelflik över din slavinna, för du är en återköpare.” (Rut 3:9) En del nutida översättare har försökt antyda att det fanns sexuella undertoner i det Rut sa och gjorde, men de förbiser två grundläggande fakta. För det första följde hon bara de traditioner som var vanliga då, och många av dem känns helt främmande för oss i dag. Det vore ett misstag att utgå från vår tids omoraliska tänkesätt när vi försöker förstå vad hon gjorde. För det andra svarade Boas på ett sätt som tydligt visar att Rut hade gott rykte och absolut inte gjorde något omoraliskt.

18. Vilka värmande ord sa Boas till Rut, och på vilka två sätt visade Rut kärleksfull omtanke?

¹⁸ När Boas började prata med Rut var han mycket vänlig, och det kändes säkert lugnande. Han sa: ”Välsignad må du vara av Jehova, min dotter. Du har gett uttryck åt din kärleksfulla omtanke ännu bättre i sista fallet än i första fallet, genom att du inte har gått efter de unga männen, vare sig ringa eller rika.” (Rut 3:10) När han sa ”i första fallet” menade han att Rut visade kärleksfull omtanke när hon följde med Noomi tillbaka till Israel och försörjde henne. När han sa ”i sista fallet” syftade han på den senaste händelsen. Boas påpekade att det hade varit naturligt för en ung kvinna som Rut att föredra en mycket yngre man, vare sig han var rik eller fattig. Men hon ville hellre göra gott mot Noomi och hennes döde make genom att föra familjenamnet vidare. Det är inte så svårt att förstå varför Boas blev imponerad av den här unga kvinnans osjälviskhet.

19, 20. a) Varför gifte sig inte Boas med Rut på en gång? b) Hur tog Boas hänsyn till Rut och hennes rykte?

¹⁹ Boas fortsatte: ”Och nu, min dotter, var inte rädd. Allt vad  du säger skall jag göra för dig, ty var och en i mitt folks port vet att du är en förträfflig kvinna.” (Rut 3:11) Han ville följa seden med återköp och gifta sig med Rut, och han var nog inte helt förvånad över frågan att bli hennes återköpare. Men Boas var en rättfärdig man, och han ville inte bara göra som han själv tyckte. Han berättade för Rut att det fanns en annan återköpare som var närmare släkt med Noomis döde man. Boas skulle först ge honom möjlighet att gifta sig med Rut.

²⁰ Han sa till Rut att stanna kvar tills det blev morgon. Sedan kunde hon smyga i väg utan att någon lade märke till det. Han ville skydda både hennes och sitt eget rykte, så att inte någon felaktigt skulle tänka att något omoraliskt hade hänt. Rut kurade ihop sig vid hans fötter igen. Det kändes nog som en lättnad att han var så omtänksam. Medan det fortfarande var mörkt reste hon sig. Hon fick ett generöst lass med korn av Boas, och så gav hon sig av tillbaka till Betlehem. (Läs Rut 3:13–15.)

21. Vad bidrog till att Rut blev känd som ”en förträfflig kvinna”, och hur kan vi efterlikna henne?

²¹ Det var nog skönt för Rut att tänka på vad Boas hade sagt, att hon var känd bland alla som ”en förträfflig kvinna”. Att hon var så villig att lära känna Jehova och tjäna honom bidrog säkert till hennes goda rykte. Hon hade också varit mycket omtänksam och hänsynsfull mot Noomi och hennes folk, för hon hade varit villig att anpassa sig till nya vanor och traditioner som säkert kändes märkliga. Om vi efterliknar Ruts tro kommer vi inte bara att respektera andra människor, utan också deras seder och bruk. Då kan vi också få ett mycket gott rykte.

22, 23. a) Vad kan ha varit en anledning till att Boas gav Rut en gåva? (Se fotnoten.) b) Vad sa Noomi att Rut skulle göra?

²² ”Vem är du, min dotter?”, sa Noomi när Rut kom hem. Det kanske var så mörkt att hon var tvungen att fråga. Men Noomi kanske också ville veta om Rut fortfarande hade samma identitet som änka eller om hon kunde se fram emot äktenskap. Rut berättade snabbt för sin svärmor allt som hon och Boas hade pratat om. Hon visade också hur mycket korn Boas hade skickat med till Noomi. * (Rut 3:16, 17)

 ²³ Noomi gav Rut det visa rådet att stanna hemma och vänta, i stället för att gå ut och samla säd igen under dagen. Hon sa till Rut: ”Mannen kommer inte att ge sig någon ro förrän han har fört saken till sitt slut i dag.” (Rut 3:18)

24, 25. a) Hur visade Boas fina egenskaper? b) Hur blev Rut välsignad?

²⁴ Noomi hade helt rätt. Boas gick till porten där stadens äldste brukade träffas och väntade på att mannen som var en närmare släkting skulle komma förbi. Inför vittnen erbjöd Boas mannen att bli Ruts återköpare och gifta sig med henne. Men mannen tackade nej och menade att det skulle skada hans egen arvedel. Då bekräftade Boas inför männen i stadsporten som var vittnen till det hela att han skulle bli återköpare. Boas skulle alltså köpa ägorna som hade tillhört Elimelek, Noomis avlidne man, och gifta sig med Rut, änkan till Elimeleks son Mahlon. Boas sa att det skulle ”uppväcka den dödes namn över hans arvedel”. (Rut 4:1–10) Han var helt klart en god och osjälvisk man.

²⁵ Boas gifte sig med Rut. Sedan läser vi: ”Då lät Jehova henne bli havande, och hon födde en son.” Kvinnorna i Betlehem välsignade Noomi och lovprisade Rut. De sa att hon var bättre för Noomi än sju söner. Ruts son blev en av kung Davids förfäder. (Rut 4:11–22) Och i Davids släktlinje föddes längre fram Jesus Kristus. (Matt. 1:1) *

26. Vad lär vi oss av Rut och Noomi?

²⁶ Rut blev verkligen välsignad. Noomi också, som kunde vara med och uppfostra barnet som om det var hennes eget. De här två kvinnornas liv är tydliga exempel på att Jehova bryr sig om alla som ödmjukt försöker få ihop till sin försörjning och tjänar honom lojalt tillsammans med hans utvalda folk. Exemplet med Boas, Noomi och Rut visar att Jehova aldrig sviker dem som är trogna mot honom.