1, 2. Vilken uppgift skulle Elia utföra, och på vilka sätt var Ahab och Elia olika?

ELIA längtade efter att få vara ensam så att han kunde be till sin himmelske Far. Men folkmassan omkring den här profeten hade just sett honom kalla ner eld från himlen, och nu var det säkert många som försökte ställa sig in hos honom. Innan Elia kunde gå upp på berget Karmel och vara för sig själv när han bad till Jehova hade han en mycket obehaglig uppgift framför sig. Han skulle tala med kung Ahab.

² De två männen kunde knappast ha varit mer olika. Ahab var praktfullt klädd i en kunglig skrud, och han var en girig, karaktärslös avfälling. Elia var enkelt klädd i en profets ämbetsdräkt. Han hade på sig en grov klädnad som förmodligen var gjord av djurhudar eller var vävd av kamel- eller gethår. Han var en mycket modig, ostrafflig man med stark tro. Den här dagen som nu gick mot sitt slut hade avslöjat mycket om vad de här männen gick för.

3, 4. a) Varför hade det varit en dålig dag för Ahab och andra baalsdyrkare? b) Vilka frågor ska vi besvara?

³ Det hade minst sagt varit en dålig dag för Ahab och andra baalsdyrkare i tiostammarsriket Israel. Den hedniska religion som Ahab och hans hustru, drottning Isebel, förespråkade hade lidit ett stort nederlag. Guden Baal hade blivit avslöjad som ett bedrägeri. Deras livlöse gud hade inte kunnat tända en enkel eld, fastän baalsprofeterna hade utfört riter, bett, dansat och ristat sig så att blodet rann. Baal hade inte kunnat förhindra att de 450 profeterna blev välförtjänt avrättade. Den här falske guden hade också visat sig vara en fullständig besvikelse på ett annat sätt. I mer än tre år hade baalsprofeterna bett att Baal skulle göra slut på torkan som drabbat landet, men han hade visat sig vara helt oförmögen. Nu skulle Jehova bevisa att det var han som var den sanne Guden genom att göra slut på torkan. (1 Kung. 16:30–17:1; 18:1–40)

 ⁴ Men när skulle Jehova göra det? Vad skulle Elia göra fram till dess? Och vad kan vi lära oss av denne trogne man? Låt oss titta närmare på berättelsen. (Läs 1 Kungaboken 18:41–46.)

5. Vad sa Elia att Ahab skulle göra, och verkade Ahab ha lärt sig något av det som hade hänt?

⁵ Elia vände sig till Ahab och sa: ”Gå dit upp, ät och drick, för nu hörs bruset av ett störtregn.” Hade denne onde kung lärt sig något av det som hänt under dagen? Det sägs inget direkt om det i berättelsen, och inget tyder på att han ville ha Elias hjälp att vända sig till Jehova och be om förlåtelse. Nej, Ahab ”gick upp för att äta och dricka”. (1 Kung. 18:41, 42) Men vad gjorde Elia?

6, 7. Vad bad Elia om, och varför?

⁶ ”Elia gick upp på toppen av Karmel och hukade sig ner mot jorden och höll ansiktet mellan knäna.” Medan Ahab gick för att äta sig mätt passade Elia på att be. Lägg märke till den ödmjuka kroppsställning som beskrivs här – Elia stod på knä och böjde huvudet djupt ner mot marken. Vad gjorde han? Vi behöver inte  gissa. Bibeln berättar i Jakob 5:18 att Elia bad om att torkan skulle upphöra. Det var säkert det han bad om där uppe på Karmels topp.

⁷ Jehova hade tidigare sagt: ”Jag skall ge regn över jordens yta.” (1 Kung. 18:1) Elia bad alltså att Jehovas vilja skulle ske, ungefär som Jesus lärde sina efterföljare att be omkring tusen år senare. (Matt. 6:9, 10)

8. Vad kan vi lära oss av Elia om bön?

⁸ Elias exempel lär oss mycket om bön. Det Elia i första hand tänkte på var att Jehovas vilja skulle ske. När vi ber behöver vi tänka på att ”vad vi än ber om i överensstämmelse med hans [dvs. Guds] vilja, så hör han oss”. (1 Joh. 5:14) För att Gud ska lyssna till våra böner behöver vi alltså ta reda på vad som är Guds vilja. Och det kan motivera oss att studera Bibeln regelbundet. Förutom att Elia tänkte på Guds vilja ville han säkert se ett slut på torkan, som hade gjort det så svårt för folket. Hans hjärta var nog fyllt av tacksamhet sedan han bevittnat det underverk som Jehova hade utfört den dagen. I våra böner kan vi också tänka på andras bästa och uttrycka vår tacksamhet till Jehova. (Läs 2 Korinthierna 1:11; Filipperna 4:6.)

9. Vad sa Elia åt sin medhjälpare att göra, och vilka två egenskaper ska vi ta upp?

⁹ Elia var övertygad om att Jehova skulle göra slut på torkan, men han visste inte när han skulle göra det. Så vad gjorde Elia medan han väntade? I berättelsen läser vi att han sa till sin medhjälpare: ”Jag ber dig, gå upp och titta i riktning mot havet.” Vi läser vidare: ”Då gick han upp och tittade och sade sedan: ’Det syns ingenting alls.’ Han sade då sju gånger: ’Gå tillbaka!’” (1 Kung. 18:43) Vi kan lära oss åtminstone två saker av Elias exempel. Han hade en stark förtröstan, och han var vaksam.

10, 11. a) Hur visade Elia sin förtröstan på Jehovas löfte? b) Varför kan vi ha samma förtröstan?

¹⁰ Elia litade på Jehovas löften, och därför sökte han ivrigt efter tecken på att Jehova snart skulle ingripa. Han sände sin medhjälpare upp på en höjd för att spana ut över horisonten och se om det syntes några regnmoln. Elias medhjälpare kom tillbaka  med en nedslående rapport: ”Det syns ingenting alls.” Horisonten var klar och himlen molnfri. Men lade du märke till något udda i berättelsen? Kom ihåg vad profeten Elia hade sagt till kung Ahab: ”Nu hörs bruset av ett störtregn.” Hur kunde han säga så, när det inte fanns ett enda moln på himlen?

¹¹ Elia visste vad Jehova hade lovat. Som Jehovas profet och representant var han säker på att Gud skulle låta sitt ord gå i uppfyllelse. Elias övertygelse var så stark att det var som om han redan hörde störtregnet. Det kanske får oss att tänka på hur Bibeln beskriver Mose: ”Han stod fast som om han såg den Osynlige.” Är Gud lika verklig för dig? Han ger oss ett överflöd av bevis som hjälper oss att bygga upp en stark tro på honom och hans löften. (Hebr. 11:1, 27)

12. Hur visade Elia att han var vaksam, och hur reagerade han på nyheten om molnet?

¹² Lägg sedan märke till hur vaksam Elia var. Han bad sin medhjälpare gå tillbaka och titta, inte bara en eller två gånger, utan sju gånger! Vi kanske kan tänka oss att hans medhjälpare tröttnade på att gå tillbaka så många gånger, men Elia gav inte upp, utan väntade ivrigt på ett tecken. Till sist, efter den sjunde gången, rapporterade medhjälparen: ”Se! Ett litet moln, som en mans hand, stiger upp ur havet.” Kan du se framför dig hur medhjälparen tittar ut över havet, sträcker ut armen och använder handen för att mäta storleken på molnet som stiger upp över Stora havets horisont? Han kanske inte var särskilt imponerad av den lilla molntussen, men Elia förstod genast vad det betydde. Han skickade i väg sin medhjälpare med ett brådskande meddelande: ”Gå upp och säg till Ahab: ’Spänn för! Och bege dig ner, så att störtregnet inte håller dig kvar!’” (1 Kung. 18:44)

13, 14. a) Hur kan vi vara lika vaksamma som Elia? b) Hur vet vi att det är bråttom?

¹³ Elia är återigen ett fint exempel för oss. Vi lever i en tid när Gud inom kort ska genomföra det han har bestämt. Elia väntade på att den långvariga torkan i landet skulle ta slut. Vi i vår tid väntar på att en korrumperad världsordning ska få sitt slut. (1 Joh. 2:17) Medan vi väntar på att Jehova ska ingripa måste vi fortsätta att vara vaksamma precis som Elia. Guds egen son, Jesus, uppmanade sina efterföljare: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet på vilken dag er Herre kommer.” (Matt. 24:42) Menade Jesus att hans efterföljare skulle vara helt ovetande om när slutet skulle komma? Nej, för han gav en utförlig  beskrivning av hur världen skulle vara strax före slutet. Vi kan alla se uppfyllelsen av det här detaljerade tecknet på ”avslutningen på tingens ordning”. (Läs Matteus 24:3–7.)

¹⁴ Varje del av tecknet utgör ett starkt, övertygande bevis. Räcker de här bevisen för att vi ska inse hur kort tid det är kvar och hur bråttom det är med tjänsten? Ett litet moln som steg upp över horisonten räckte för att övertyga Elia om att Jehova snart skulle ingripa. Blev den trogne profeten besviken?

15, 16. Vad hände när molnet hade seglat upp på himlen, och vad hoppades kanske Elia att Ahab skulle göra?

¹⁵ Berättelsen fortsätter: ”Det hände sig under tiden att himlen förmörkades av moln och vind, och sedan kom ett häftigt störtregn. Och Ahab for i väg och begav sig till Jisreel.” (1 Kung. 18:45) Nu hände allting mycket snabbt. Under tiden som Elias medhjälpare framförde Elias budskap till Ahab hade det där första lilla molnet vuxit till en grå molnmassa som förmörkade himlen. En kraftig vind blåste. Efter tre och ett halvt år började det äntligen regna på Israels jord. Den förtorkade marken sög åt sig regndropparna. När regnet började ösa ner steg vattnet i floden Kison och sköljde bort blodet från de avrättade baalsprofeterna. De obeslutsamma israeliterna fick också tillfälle att tvätta bort den fruktansvärda skamfläck som baalsdyrkan lämnat efter sig i landet.

¹⁶ Det var säkert det här som Elia hade hoppats på. Kanske undrade han hur Ahab skulle reagera på den dramatiska händelseutvecklingen. Skulle Ahab ångra sig och sluta tillbe Baal? Det som hade hänt under dagen gav verkligen starka skäl till att göra det. Vi vet naturligtvis inte vad Ahab tänkte i det ögonblicket. Av berättelsen får vi bara veta att kungen ”for i väg och begav sig till Jisreel”. Hade Ahab lärt sig något? Tänkte han ändra sig? Av det som hände längre fram förstår vi att han inte gjorde det. Men den här dagen var inte över ännu, varken för Ahab eller för Elia.

17, 18. a) Beskriv vad Elia fick vara med om på vägen till Jisreel. b) Varför var det så imponerande att Elia kunde springa hela vägen till Jisreel? (Se också fotnoten.)

 ¹⁷ Jehovas profet gav sig nu av längs samma väg som Ahab färdades på. Han hade en lång, mörk och blöt sträcka framför sig. Men så inträffade något ovanligt.

¹⁸ ”Jehovas hand visade sig vara över Elia, så att han spände bältet om sina höfter och sprang framför Ahab hela vägen till Jisreel.” (1 Kung. 18:46) Det var uppenbart att ”Jehovas hand” gav Elia kraft på ett övernaturligt sätt. Jisreel låg ungefär tre mil bort, och Elia var ingen ungdom. * Kan du se det hela framför dig? Profeten drar upp sin långa klädnad och fäster upp den med bältet vid höfterna för att få större rörelsefrihet och sätter fart längs vägen i hällregnet. Han springer så fort att han hinner upp och faktiskt kommer fram före den kungliga vagnen.

19. a) Vilka profetior påminns vi om i det här sammanhanget? b) Vad förstod Elia när han sprang till Jisreel?

¹⁹ Vilken välsignelse det måste ha varit för Elia att få känna sådan styrka, vitalitet och ork! Han kanske aldrig hade känt så tidigare, inte ens i sin ungdom. Det måste ha varit fantastiskt. Vi kanske tänker på de profetior som lovar fullkomlig hälsa och kraft åt alla som får leva i det kommande paradiset på jorden. (Läs Jesaja 35:6; Luk. 23:43) Den här starka upplevelsen måste ha hjälpt Elia att förstå att han var godkänd av Jehova, den ende sanne Guden, och hade hans stöd.

20. Hur kan vi få Jehovas välsignelse?

²⁰ Jehova välsignar gärna sina tjänare, och hans välsignelser är värda alla ansträngningar från vår sida. Precis som Elia måste vi vara vaksamma. Vi behöver noga begrunda de starka bevisen för att Jehova snart ska ingripa och att slutet för den här hotfulla och mörka världen snabbt närmar sig. Och som Elia kan vi verkligen lita på Jehovas löften, eftersom han är ”sanningens Gud”. (Ps. 31:5)