Jesus mättade tusentals människor på östra sidan av Galileiska sjön. När de sedan ville göra honom till kung flydde han därifrån. Den natten blåste det upp till storm. Jesus gick på vattnet mot sina lärjungar i båten, och Petrus gick också ut på vattnet mot Jesus. Men han började sjunka när han tvivlade. Jesus räddade honom och stillade stormen. Och det räddade kanske lärjungarna från att drunkna.

Nu är Jesus tillbaka på västra sidan av sjön, i området kring Kapernaum. De människor som fått mat genom ett underverk hittar honom och frågar: ”När kom du hit?” Jesus tillrättavisar dem och säger att de bara är ute efter mer mat. Han uppmanar dem att inte arbeta ”för den mat som fördärvas, utan för den mat som består och ger evigt liv”. Det får dem att fråga: ”Vad är det Gud vill att vi ska göra?” (Johannes 6:25–28)

De kanske tänker på sådant som står i deras lag, men Jesus betonar vad som är viktigast: ”Detta är vad Gud vill att ni ska göra: Utöva tro på den som han har sänt ut.” Men trots allt Jesus har gjort tror de inte på honom. De kräver att han ska göra ett underverk för att de ska tro på honom: ”Vad är det du ska göra?” frågar de. ”Våra förfäder åt mannat i vildmarken, precis som det står skrivet: ’Han gav dem bröd från himlen att äta.’” (Johannes 6:29–31; Psalm 78:24)

Men i stället för att ge dem ett tecken påminner Jesus dem om vem som verkligen kan ge dem det de behöver. Jesus förklarar: ”Mose har inte gett er brödet från himlen, men min Far ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv.” Men de förstår inte poängen, utan säger: ”Herre, ge oss alltid det brödet.” (Johannes 6:32–34) Men vad är det egentligen för bröd som Jesus pratar om?

Han förklarar: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig bli hungrig, och den som har tro på mig ska aldrig någonsin bli törstig. Men som jag sa till er: Ni har sett mig, och ändå tror ni inte.” Jesus fortsätter: ”Jag [har] inte ... kommit ner från himlen för att göra min vilja, utan hans vilja som har sänt mig. Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska låta någon gå förlorad av alla dem han har gett mig, utan att jag ska uppväcka dem på den sista dagen. För detta är min Fars vilja: att alla som erkänner Sonen och tror på honom ska få evigt liv.” (Johannes 6:35–40)

Det här gör människor upprörda, och judarna börjar muttra. Hur kan han påstå att han är ”det bröd som har kommit ner från himlen”? (Johannes 6:41) För dem är han bara en vanlig människa från Nasaret i Galileen. De säger: ”Visst är det här Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor.” (Johannes 6:42)

”Var inte så upprörda”, säger Jesus. ”Ingen kan komma till mig om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom. Och jag ska uppväcka honom på den sista dagen. Det står skrivet i profeterna: ’De ska alla vara lärda av Jehova.’ Alla som har lyssnat på Fadern och har lärt av honom kommer till mig. Men ingen har sett Fadern, utom han som kommer från Gud. Han har sett Fadern. Sannerligen säger jag er: Den som tror får evigt liv.” (Johannes 6:43–47; Jesaja 54:13)

När Jesus tidigare pratade med Nikodemos, förklarade han att man måste tro på Guds son för att få evigt liv. Han sa att ”den som har  tro på honom [Guds enfödde son] inte ska gå under utan få evigt liv.” (Johannes 3:15, 16) Men den här gången riktar han sig till många fler och berättar att det är genom honom som de kan få evigt liv – något man varken fick av mannat eller kan få av det bröd som finns i Galileen. Så hur kan de få evigt liv? Jesus säger en gång till: ”Jag är livets bröd.” (Johannes 6:48)

Men resonemanget om brödet från himlen slutar inte här. Jesus fortsätter spinna vidare på det här temat, och resonemanget avslutas i en synagoga i Kapernaum.