Sanhedrins planer att döda Jesus grusas när han ger sig i väg till staden Efraim, som ligger nordost om Jerusalem. Där stannar han tillsammans med lärjungarna, på betryggande avstånd från sina fiender. (Johannes 11:54) Men det är snart påsk år 33, och därför är Jesus nu på resande fot igen. Han reser norrut genom Samarien och in i Galileen, och det här är sista gången han besöker området innan han dör.

De reser från by till by, men tidigt på resan möter Jesus tio män med spetälska. I vissa stadier bryter den här sjukdomen ner kroppsdelar som fingrar, tår och öron. (4 Moseboken 12:10–12) Enligt lagen ska en person som har spetälska ropa ”Oren, oren!” och bo ensam och hålla sig undan andra människor. (3 Moseboken 13:45, 46)

Därför håller de tio spetälska männen sig på avstånd. Men de ropar högt: ”Jesus, lärare, hjälp oss!” När Jesus får syn på dem säger han: ”Gå och visa er för prästerna.” (Lukas 17:13, 14) Han visar därmed respekt för Guds lag som säger att det är prästerna som ska friskförklara personer som tidigare varit sjuka. Enligt lagen är det först efter det som de kan bo bland vanligt folk igen. (3 Moseboken 13:9–17)

De tio männen tror helt och fullt att Jesus kan bota dem. Och de beger sig genast av för att träffa prästerna. Redan på vägen dit blir de belönade för sin tro på Jesus. Plötsligt ser och känner de att de blivit friska!

Nio av de botade männen fortsätter på vägen. Men en man, som är samarier, gör inte det. Han vänder tillbaka för att leta efter Jesus. Varför det? Mannen är djupt tacksam för det Jesus gjort. Den före detta spetälske mannen förstår att det är Gud som har gjort honom frisk, så han ärar ”Gud med hög röst”. (Lukas 17:15) När han hittar Jesus faller han ner på knä och tackar honom.

Jesus säger till dem som står runt omkring: ”Blev inte alla tio botade? Var är de nio andra? Är det ingen annan än den här mannen från ett annat folk som har kommit tillbaka för att ära Gud?” Sedan säger han till den samariske mannen: ”Res dig upp och gå. Din tro har gjort dig frisk.” (Lukas 17:17–19)

Underverket med de tio spetälska männen visar att Jesus har Jehovas stöd. En av de tio blir inte bara botad, utan har kanske också tagit sina första steg på vägen till liv. Jehova använder inte Jesus för att bota sjuka i dag. Men om vi tror på Jesus kan vi gå på vägen till liv – ett evigt liv utan sjukdomar. Visar vi, precis som den samariske mannen, att vi är tacksamma för det?