I Första Korinthierna 6:1–8 tog aposteln Paulus upp frågan om rättstvister mellan medtroende. Han uttryckte sin besvikelse över att några kristna i Korinth vågade ”gå till doms inför orättfärdiga”. (Vers 1) Paulus angav starka skäl till att de kristna inte skulle dra varandra inför världsliga domstolar utan i stället lösa tvister inom den kristna församlingen. Vi skall nu se närmare på några av orsakerna till att det här inspirerade rådet gavs och sedan granska några situationer som inte nödvändigtvis omfattas av de här riktlinjerna.

Om det uppstår en ekonomisk tvist mellan oss och en medtroende måste vi först och främst ta itu med problemet på Jehovas sätt och inte på vårt eget. (Ordspråksboken 14:12) Som Jesus visade är det bäst att snabbt lösa en tvist innan den växer och blir större. (Matteus 5:23–26) Tyvärr har några kristna blivit mycket stridslystna och till och med dragit tvisterna inför världsliga domstolar. Paulus sade: ”På det hela taget är det ... ett nederlag för er att ni har rättssaker med varandra.” Varför det? En viktig orsak är att sådana tvister inför domstol troligen kommer att kasta ett ogynnsamt sken över församlingen och den Gud vi tillber. Vi vill därför lägga Paulus fråga på minnet: ”Varför lider ni inte hellre orätt?” (Vers 7)

Paulus framhöll också att Gud har gett församlingen en fin anordning som kan bidra till att många tvister kan lösas. De äldste är kristna män som fått vishet genom att studera Bibeln, och Paulus säger att de ”skall kunna döma mellan ... bröder” när det gäller ”saker som rör det här livet”. (Verserna 3–5) Jesus visade att problem som gällde allvarliga överträdelser, till exempel förtal och bedrägeri, skulle lösas genom en trestegsmetod: 1) De inblandade parterna bör själva försöka reda ut problemet. 2) Om det första steget misslyckas skall man ta med sig ett eller två vittnen. 3) Om det steget  inte löser problemet skall man lägga fram saken inför församlingen, som representeras av de äldste. (Matteus 18:15–17)

Kristna äldste är oftast inte advokater eller affärsmän, och deras uppgift är inte heller att vara det. De bestämmer inte hur bröder skall lösa sina ekonomiska tvister. De försöker i stället hjälpa parterna att följa Bibelns vägledning och komma fram till en fredlig lösning. I komplicerade fall kanske de vill rådgöra med kretstillsyningsmannen eller Jehovas vittnens avdelningskontor. Men det finns situationer då man kanske inte kan tillämpa de riktlinjer Paulus gav. Vad kan det handla om?

I några fall kan det gälla en enkel formalitet eller en rättslig åtgärd som är nödvändig för att uppnå en opartisk och fredlig lösning. Att föra saken till domstol är kanske den enda möjligheten när det gäller att få äktenskapsskillnad, få vårdnaden om ett barn, fastställa underhållsbidrag, få ersättning i ett försäkringsfall, bli medtagen bland fordringsägarna i samband med en konkurs och få en tvist om ett testamente avgjord. Det finns också tillfällen då en broder kan känna sig tvungen att vidta rättsliga åtgärder för att tillvarata sina intressen i en redan pågående rättegång. *

Om det inte är stridslystnad som är orsaken till att man drar i gång sådana rättstvister behöver de inte vara i strid med andan i Paulus inspirerade råd. * En kristens främsta mål bör ändå vara att helga Jehovas namn och främja friden och enheten i församlingen. Kristi efterföljare kännetecknas först och främst av sin kärlek, och ”kärleken ... söker inte sina egna intressen”. (1 Korinthierna 13:4, 5; Johannes 13:34, 35)