Igor: Jag och Gizo tillhörde en liten grupp i staden Tkvartjeli i Abchazien. Gruppen tillhörde en församling i staden Dzjvari, som låg mer än åtta mil bort, så jag reste dit en gång i månaden för att hämta den litteratur vi behövde. Kort efter Sovjetunionens fall i slutet av 1991 försökte den självstyrande regionen Abchazien bryta sig loss från Georgien. Kriget mellan separatisterna och den georgiska armén medförde många svårigheter för oss.

Gizo: Jag döpte mig när jag var 21, ungefär ett år innan konflikten bröt ut. I början av kriget var bröderna rädda och osäkra på hur vi skulle kunna fortsätta predika. Men Igor, som alltid varit en god herde, peppade oss och sa: ”Det är nu människor behöver Bibelns tröstande budskap som mest. Vi måste hålla ut i tjänsten om vi ska kunna  bevara oss andligt starka.” Utan att dra onödig uppmärksamhet till oss fortsatte vi därför att vittna för våra medmänniskor.

Igor: Stridigheterna gjorde att vi blev tvungna att ta en annan väg när vi skulle hämta litteraturen i Dzjvari. Jag hade vuxit upp i området, så jag lyckades hitta en tryggare färdväg över bergen och teplantagerna. Men risken att trampa på en landmina eller stoppas av soldater fanns fortfarande. Jag ville inte utsätta bröderna för fara, så jag reste på egen hand en gång i månaden. Och med Jehovas hjälp lyckades jag alltid få hem den andliga mat vi så väl behövde.

Situationen var fortfarande relativt lugn i våra trakter, men när Tkvartjeli sattes i blockad blev läget ett helt annat. Vintern närmade sig snabbt, maten höll på att ta slut och vi visste inte hur vi skulle klara oss. Men vår oro vändes till glädje när vi fick höra att bröderna i Dzjvari hade organiserat hjälpsändningar för vår skull.

Gizo: En dag frågade Igor mig ifall maten som kom med hjälpsändningarna kunde förvaras hemma hos oss innan den fördelades bland vännerna. Han tänkte själv åka till Dzjvari och hämta förnödenheterna som bröderna förberett. Vi var verkligen oroliga för honom. Han skulle behöva passera flera vägkontroller, och dessutom riskerade han att stöta på både soldater och rånare. (Joh. 15:13)

Vi blev alldeles till oss när Igor kom tillbaka några dagar senare med hälsan i behåll och bilen fullpackad med mat som kunde hålla oss mätta hela vintern. Under den här svåra tiden fick vi personligen uppleva att äkta kristen kärlek aldrig upphör. (1 Kor. 13:8)